Synonymer till tumla
Utforska synonymer och betydelser för tumla
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
tumla
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tumla.
tumla
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tumla.
tumla
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tumla.
tumla
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tumla.
tumla
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tumla.
tumla
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tumla.
tumla (barnspr.)
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tumla.
tumla (vard.)
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tumla.
tumla
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tumla.
tumla
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tumla.
Tumla i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Ex: Tumla emót, frám, i´n, útumla
-
Falla med en hvälfvande rörelse, hvälfa om
Ex: Tumla af hästen. Tumla om hvarandra. Tumla óm, vältra om med hvarandra; (fig.) slåss, kriga. Tumla omkull, öfver ända. Tumla néd. Tumla under bordet. Tumla utför trappan.
-
tumla ell. tumla sig, vätra sig såsom hästar; göra en tumling i luften, såsom vissa fåglar.
-
Ex: Tumla ´pm (vbem. 4).
Historik & ursprung för Tumla
-
Verb
tumla, Schroderus 1629, Stiernhielm, förr enstaka även -y- (till exempel Schroderus 1639: 'tymblar öfwer enda', i den nyhögtyska texten: 'fället uber einen Hauffen') och -o-; av Columbus anfört som ett talspråksord = danska tumle, från nyhögtyska: medellågtyska tûmelen = fornhögtyska tûmalôn (nyhögtyska taumeln), med avljudsf. medelhögtyska, nyhögtyska tummeln, östfrisiska. tummelen; jämför fornhögtyska tûmôn, röra sig i ring, tumla, ävensom angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) tumbian, tumla, dansa (jämför engelska tumble, tumla), fornisländska tumba, falla omkull, svenska dialekt: vältra sig. Förh. mellan de lågtyska och hty. formerna synes vara oklart: i nyhögtyska hade man väntat sig z-. Utan tvivel beror formväxlingen på, att orden, som sakna tillfredsställande härledning, ha ett imitativt eller ljudmålande ursprung; jämför holl. tuitelen, tumla, som har en utpräglad karaktär av dylik bildning. På samma sätt återför Meyer-Lübke Etym. Wb., säkerl. med rätta, franska tomber, falla, italienska tombolare, falla huvudstupa, till en ljudrot tum(b); dessa ord pläga annars, utan tillräckliga skäl, anses lånade från den här behandlade germanska ordgruppen. — Jfr de på likartat sätt uppkomna ramla, rumla.
Källa: Hellquists (1922)