Synonymer till stupa
Utforska synonymer och betydelser för stupa
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
stupa substantiv (mindre brukl.)
Denna betydelse avser ett mycket brant fall eller en nästan lodrät bergs- eller klippvägg; ordet är substantiv och något mindre brukligt.
brant klipp- eller bergvägg
Syftar på ett nästan lodrätt eller mycket brant stup i naturterräng, särskilt i bergs- eller klippmiljö.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för stupa.
stupa verb
Detta är verbet stupa i den överförda och allmänna betydelsen att falla omkull, störta till marken, dö i strid eller, mer bildligt, misslyckas och gå om intet. Betydelsen rymmer flera närliggande bruk som skiljs åt i synonymgrupperna.
Falla omkull
Används när någon eller något faller plötsligt till marken, snavar eller kastas omkull. Ofta konkret rörelse eller plötsligt fall.
Dö i strid
Används särskilt om att dö i krig eller strid, ofta med en högstilad eller ålderdomlig ton.
Misslyckas eller gå om intet
Används bildligt om planer, försök eller företag som inte lyckas utan faller ihop eller blir resultatlösa.
Detta är verbet stupa i den topografiska betydelsen att en yta eller terräng slutar eller faller av mycket brant, alltså att slutta kraftigt nedåt.
Slutta brant
Används om mark, berg, väggar eller andra ytor som faller brant nedåt eller lutar kraftigt.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för stupa.
Stupa i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Störta till marken.
Ex: Stupa af hästen. Hästen stupade under honom. Stupa omkull. Stupa utför trappan. Stupa kullbytta,
Syn: Kullbytta
-
Ex: Stupa med ris, afstraffa medelst piskning med ris.
-
Brant; lutande. Klipporna hägna substantiv öfver vägen. Ligga substantiv med hufvuet, med hufvudet ned.
-
IV Stupane, brant höjd. jämför Ättestupa.
-
Omkomma i strid. Han stupade i slaget vid Liepzig.
Syn: Falla
-
Luta mycket framåt ell. nedåt.
Historik & ursprung för Stupa
-
E
2. stupa (med ris), äldre svenska, från medellågtyska stupen = nyhögtyska stäiipen, till substantiv fornsaxiska stupa, medellågtyska slupe, stupstock, motsvarande medelhögtyska (egentligen medellågtyska) stupe, spöslitning (nyhögtyska staupe, stäupe), och lånat i fornsvenska stupa, straffpåle, kåk, vartill stupostokker, varav nysvenska stupstock. Till samma urgermanska rot stup som föreg. eller möjl. besläktade med fornhögtyska, stop fån, sticka, stöta, sanskrit lupdli, stö) ter, grekiska tijpto, slår; i båda fallen alltså ett förgerm. *stubn-.
Se även: stupa 1
-
E
1. stupa, störta och den/det, i nysvenska stundom ipf. stöp, till exempel 1826, S. Lagerlöf (ofta), fornsvenska stupa (-adhe), störta, luta djupt framåt = fornisländska stupa, stiga i vädret, norska stupa (st. verb eller ipf. -té), störta, luta, äldre danska stube, motsvarande angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) stupian, böja sig fram över (engelska sloop). Grundbetyd.,: luta sig, varav: falla, Kausativum: stöpa. Germ. rot stup, väl egentligen 'vara styv' (jämför följ. och stop), sannol. av *stutn-och besläktade med st u v och så vidare Betr. betydelse-utvecklingen 'störta' av 'vara styv' se analogier under stjälpa och störta. - Med avs. på den delvisa övergången frän svag till stark böjning jämför till exempel under rycka och sluka. Härtill: stup n. och stupa f. (i till exempel ättestupa), motsvarande norska stup, i avljudsförh. till-medelhögtyska stouf, hög klippa (jämför nyhögtyska Hohenslaufen), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) stéap, hög, brant (engelska sleep) och så vidare
Se även: stupa 2
Källa: Hellquists (1922)