Synonymer till luta

substantiv, verb [lʉːta]

Utforska synonymer och betydelser för luta

Substantiv

Betydelse:

knäppt stränginstrument med strängar (vilka man knäpper på), hals och resonanskropp, som är formad som ett genomskuret päron

Betydelse:

musikinstrument i familjen liknande knäppta stränginstrument med strängar och hals

Betydelse:

sluttning, backe

Betydelse:

tillbyggnad med snedtak
Verb

Betydelse:

ha en sned ställning (inte är helt vertikal eller horisontell)

Betydelse:

ställa något snett, ställa på lut

Betydelse:

tvätta av färg med lut

luta substantiv

Ett stränginstrument med lång hals och flera strängar, spelat genom att knäppas eller slås an. Denna betydelse syftar på själva instrumenttypen, inte på handlingen att luta något eller någon.

lutinstrument stränginstrument ud

Luta och närstående historiska stränginstrument

Används om luta och andra besläktade instrument inom den historiska instrumentfamiljen.

gitarr banjo mandolin

Populära knäppinstrument av gitarrtyp

Används om gitarrlika knäppinstrument, ofta i modern eller folklig musik, där ordet lutar mot mer allmän instrumentbenämning.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för luta.

luta verb

1

Används om något som redan är i ett snett eller böjt läge, eller som lutar åt ett håll utan att någon aktivt har ställt det så.

stå snett vara sned hänga snett vara böjd

vara sned eller böjd

Passar när ett föremål eller en linje inte står rakt utan är skev, sned eller svagt böjd.

stupa slutta fälla

slutta eller falla brant

Passar när mark, terräng eller en yta går nedåt i en lutning, eller när något störtar eller faller nedåt.

2

Används när någon aktivt ställer, för in eller håller något i en sned vinkel, alltså får något att luta åt ett håll.

ställa snett ställa på lut stjälpa

ställa eller lägga snett

Passar när man med avsikt placerar något i lutande läge, eller välter/stjälper något åt sidan.

boja sänka

böja eller sänka

Passar när man med rörelse eller kraft vinklar något nedåt eller åt sidan, så att det kommer i lutande läge.

3

Används om något som håller på att falla, välta eller störta, alltså befinner sig i ett instabilt och fallande läge.

stupa slutta fälla

vara på väg att falla

Passar i uttryck där något är instabilt, står på sned och riskerar att falla eller rasa.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för luta.

luta verb

Att behandla något med lut, alltså en stark alkalisk lösning, ofta vid rengöring, blekning eller förberedande bearbetning av material.

behandla med lut lägga i lut lutlägga

lutbehandling

Används när man lägger ett material i lut eller behandlar det med lut i teknisk, kemisk eller hantverksmässig mening.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för luta.

auto_stories

Luta i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Ex: I. Stränginstrument, en afart af de gamles kithara eller lyra, brukligt, innan gitarren uppkom. Spela på luta

  • Låta ligga i lut.

    Ex: Luta garn, som skall färgas. Luta fisk

  • Icke så lodrätt, det vill säga bilda mot horisontalplanet envinkel, mindre än 90 grader. Trädet, muren lutar. Huset lutar tillfall.

    Ex: Luta af ålderdom. (Fig.) Luta till fall, till undergång, vara i aftagan, nalkas sinundergång. . V. a. Gifva något en ställning, så att det lutar. I sammamening säges äfv. Luta på. Luta en tunna. Luta kroppen. Luta hufvudet emot handen. Luta sitt öra intill någon, till ens mun, för att låta honomhviska. (Fig.) Han har inet att luta sitt hufvud emot, saknarallt skydd och värn är utan ett hem. (Fig. fam.) Luta sina kloka hufvuden tillhopa, rådpläga. Luta sig, för att upptaga något. Luta sig emot väggen. Luta sig ned. Luta sig efter något, för att upptaga eller fatta det. -Lutande part. pres. Som lutar. Det luta tornet i Pisa. En luta mur. Luta af ålderdom. (Fig.) Den luta ålderdomen. (Mek.) Luta plan, som gör vinkel emot horisontalplanet.

history_edu

Historik & ursprung för Luta

  • Substantiv

    2. luta (musikinstrument) = fornsvenska, från medellågtyska lûte = senmhty. lûte (nyhögtyska laute), från franska luth, ytterst från arab. al-‘ūd.

  • Verb

    1. luta, verb, i dialekt även starkt böjt = fornsvenska (ipf. lutte och lutadhe), intr. och trans., även: buga = fornisländska lúta (ipf. laut och lútti), danska lude, motsvarande angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) lútan, st. verb, böja sig, falla, lútian, ligga dold, lura, fornhögtyska luzên det samma; väl med rätta sammanfört med litauiska liudëti, vara sorgsen (egentligen: luta huvudet), jämför till exempel fornisländska hnipinn, sorgsen: hnípa, hänga eller luta huvudet (av sorg). Se även löt 1, 2, ävensom lyte, och jämför under lust (slutet).

    Se även: löt

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för luta

Korsordslösningar för luta