Synonymer till harpa

substantiv, verb [²hạr:pa]

Utforska synonymer och betydelser för harpa

Betydelse:

ett stort, stående stränginstrument

harpa

1

Musikinstrumentet harpa: en stränginstrumenttyp med resonanskropp och flera strängar, spelad genom att man knäpper eller slår an strängarna.

harpspel harpolek

spel på harpa

Syftar på själva harpspelet eller det att spela harpa, alltså musikanvändningen och utövandet.

2

Ett redskap som används för att sikta, sålla eller rensa material, ofta genom att skaka eller hälla genom en grov sil eller sikt.

sikt säll rissel

sikt- och sållredskap

Används om redskapet i betydelsen sikt eller såll, särskilt i äldre eller dialektal användning.

3
vard. neds.

Nedsättande benämning på en vresig, grälsjuk eller skränig kvinna, ofta med betydelsen 'grälmakare' eller 'argsint kärring'.

skräcktant ragata hagga xantippa

nedsättande skällsord för grälsjuk kvinna

Används vardagligt och nedsättande om en besvärlig, ilsk eller hetsig kvinna.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för harpa.

harpa verb

Att med ett redskap eller genom att skaka och hälla låta finare material skiljas från grövre, alltså att sikta, sålla eller rissla något.

sikta sålla rissla

sikta och sålla

Används om att rensa, sortera eller skilja material i mindre och större delar, ofta i samband med jord, spannmål eller annat löst material.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för harpa.

auto_stories

Harpa i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Ett slags ganska gammalt stränginstrument, vanligen i trekantig form och försedt med en resonansbotten.

    Ex: Konung Davids harpa Spela på harpa

  • Syn: Rissla

history_edu

Historik & ursprung för Harpa

  • Substantiv

    1. harpa, substantiv, vanna, och 1750, = danska dialekt, engelska dialekt harp det samma; enl. Sperber WuS. 3: 68 f., med stöd av ett gottländska harpa i betydelse 'harv och räfsa', urspr.: avhugget träd med kvarsittande grenstumpar (använt som primitivt åkerredskap) och urbesl. med harv; (med i så fall sekundär betydelse) lånat i italienska arpa, klo (jämför harpun); enl. allmänt och sannolikare antagande dock av följ. ord (efter likheten); jämför harpa 2.

    Se även: harpa 2

  • Substantiv

    3. harpa, gammal kvinna, till exempel Serenius 1734, jämför fornisländska munnharpa, namn på troll, kvinna, sydty. dialekt harpf, bland av käring; i avljudsförh. till norska hurpa det samma, till nisl. harpa, knipa, svenska dialekt harpa, vara stel, styv, harpa ihop, draga eller sy tillsammans, och så vidare (se föreg.), alltså egentligen: hopknipen, skrumpen, jämför skarp.

    Se även: harpa 2

  • Substantiv

    2. harpa, musikinstrument = fornsvenska, fornisländska = medellågtyska harpe, fornhögtyska harpfa, harfa (nyhögtyska harpfe), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hearpe (engelska harp); samgerm. ord (dock ej i gotiska), *harp(p)ōn, av latin förf. på 400-till omtalat som ett barbariskt (germanskt instrument); inlånat i rom. språk: franska harpe, italienska arpa och så vidare; rotbesl. med nisl. harpa, knipa, herpast, draga sig krampaktigt tillsamman, och så vidare (se följ. och jämför harv), jämför (det egentligen urgermanska) italienska arpa, klo (se föreg. och jämför Brüch Einfl. den/det urgermanska Spr. auf das Vulg.-latin södra 158 n. 4); alltså syftande på handgreppet vid spelningen eller också på instrumentets krökta form (enl. Sperber är namnet överflyttat från föreg.).

    Se även: harpa 1

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för harpa

Korsordslösningar för harpa