Synonymer till brant

adjektiv, substantiv [bran:t]

Utforska synonymer och betydelser för brant

Betydelse:

starkt stigande eller fallande

— "en brant backe"

Betydelse:

brant sluttning, stup

brant adjektiv

Om en yta, terräng eller nivå som har en stark eller tydlig lutning, alltså är mycket brant och faller snabbt nedåt.

kraftigt sluttande tvärt sluttande sluttande tvärbrant stupande lutande

allmänt stark lutning

Används om något som lutar kraftigt i allmän bemärkelse, både bokstavligt om terräng, vägar och sluttningar och mer bildligt om en mycket skarp nivåskillnad.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för brant.

brant substantiv

Substantiv som betecknar en mycket brant eller tvärt fallande markförändring, alltså en sluttning, stupande kant eller annan höjd- eller sänkningsformation med stor lutning.

stup bråddjup kraftig sluttning djup stalp avgrund hang fall nipa rand kant

Stup och bråddjup

Används om mycket branta, ofta farliga eller svårforcerade avsatser, stup och djupa fall i terrängen; även bildligt om en tvär nedgång eller kant.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för brant.

history_edu

Historik & ursprung för Brant

  • Adjektiv

    brant, adjektiv, fornsvenska branter, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) brant = svenska dialekt, äldre nysvenska bratt (ofta i ort- namn, Brattås och den/det), fornisländska brattr, danska brat, med -nt- assimilerat till -tt-, av urgermanska *branta-, av indoeuropeiska *bhrondo- i lettiska brůds, takås, i avljudsförh. till indoeuropeiska *bhrend i jymriska brynd, substantiv, hög (av *bhrendo-); jämför bringa 1, brink.

    Se även: Brattås

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för brant

Korsordslösningar för brant