Synonymer till rucka

verb

Utforska synonymer och betydelser för rucka

Verb

Betydelse:

flytta något litet från dess ursprungliga plats; särskilt röra fram och tillbaka

Betydelse:

bringa ur normalt tillstånd; ändra på normalt förhållande eller fastställd ordning

Betydelse:

reglera eller inställa för riktig gång
rubba vicka runka ändra
finjustera justera korrigera

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för rucka.

auto_stories

Rucka i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Ex: Rucka ett ur, ställa, reglera det, så att det går rätt.

history_edu

Historik & ursprung för Rucka

  • Verb

    rucka, nu i sht om ur: 1769 och så vidare, förr även, liksom i svenska dialekt, rocka Spegel 1685 i betydelse 'rubba', i svenska dialekt också 'vagga, gunga' = danska rokke, rubba, rucka, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) roccian (engelska rock). Besl. med äldre nysvenska (till exempel Ekeblad 1655, Lind), svenska dialekt rugga, runka, rucka, norska, fornisländska också 'vagga, gunga', i vilka senare betydelse även avledning svenska dialekt och norska rugla; ävensom med rycka (se den/det och). Konsonantismen} -kk- och -gg- sammanhänger med ordens egenskap av intensiver och iterativer. Rucka: rugga = nyhögtyska rupfen: rubba = nyhögtyska zupfen: tubba. — Enl. Noreen V. språk 3: 287 är svenska rucka närmast lånat från medellågtyska rucken, rycka, flytta (= rycka), och i så fall ej att omedelbart sammanställa med svenska dialekt rucka, vagga och den/det, danska rokke.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för rucka

Korsordslösningar för rucka