Synonymer till vagga

substantiv, verb [²vạg:a]

Utforska synonymer och betydelser för vagga

plats där något har uppstått

— "Grekland, den västerländska kulturens vagga"

(gungande) säng för spädbarn

vagga verb, substantiv

Vi har inga motsatsord för vagga.

auto_stories

Dalin (1850)

Ex: Vagga i sin gång. Vagga a.
Barnsäng, så inrättad, att den kan sättas i en väggande rörelse.

Ex: Barnet liger i sin vagga Vaggan går, hålles igång (Fig.) Ej skona barnet i vaggan, skona inen, hvarken gammal eller ung.
Hålla i gång ett barns vagga.

Ex: Vagga ett barn i sömn, söfva det genom vaggning. -
Försa barndomen.

Ex: Ifrån vaggan til grafen, hela lifvet igenom.
Gifva något en vaggande rörelse. Båten vaggaas af vågorna. - Brukas absolut för begge dessa bemärkelse Hon får verb hela dagen.Sitta i en båt och verb - verb sig, reflexivt verb Sätta i vaggande rörelse något (vägga, bå, och så vidare), hvari man befiner sig. (figurligt)

Ex: Vagga sig i ljufva drömma om storhet, öfverlåta sig åt &c.
Ställe, de någo haft sin uppkomst.

Ex: Florens var den nyae målarekonstens vagga c) Början, uppkomst. De sköna konserna voro då ännu i sin vagga

history_edu

Verb
1. vagga, verb, intrans., om gång och den/det Verelius 1681 = norska = medelhögtyska wacken, vackla, vartill vackla (engelska wag, röra, svänga, från nord.); intensivbildning till fornisländska vaga, röra kroppen fram och tillbaka, norska: stå eller ligga osäkert, fornhögtyska wagön, vackla med med, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wagian, röra, svänga, i avljudsförh. till urgermanska *wegan, röra med med (se väga); om bildningen se förf. Ark. 7: 55 n. 4, Nord. verb med med.-gem. södra 25. Härtill substantiv vagga (se den/det och). Den transit. användningen (vagga barn och den/det) har utvecklats ur fornsvenska vagga barne (dat.) och beror väl i sin tur på inverkan från substantiv Med avs. på bildningen jämför till exempel (lånordet) dragga.
Substantiv
2. vagga, substantiv = fornsvenska, fornisländska = danska vngge (till formen jämför Jessen NTfF 4 R 9: 122); deverbativum av föreg. eller möjl. intensivbildning till ett substantiv *vaga, motsvarande fornsaxiska wåga, vagga. Andra likbetyd. och besj. bildningar: 1. uris. wigge, 2. medellågtyska wige, fornhögtyska wiga och 3. medellågtyska wége (nyhögtyska wiege). Eng. cradle, av angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) cradol, besläktade med fornhögtyska kratto, korg (sydty. dialekt kratte).

Se även: vagga 1

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

NEO Uttryckslexikon

Se vår korsordssida för vagga