Utforska synonymer och betydelser för vippa
Betydelse:
vippa verb, substantiv
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för vippa.
Vippa i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Sätta något i hastig rörelse upp och ned.
-
Knippe af långa, smala, utbredda föremål; orgelbundentofs. Se Band-, Blom-, Pudervippa.
-
nbumea obrukl.
Hänga i vippgalge. - V neutrum Slå upp såsom ändan af en vipp; tätt och hastigt fara upp och ned såsom ändarne af en vippgunga.
Historik & ursprung för Vippa
-
Verb
1. vippa, verb, Schroderus 1638: 'vippa oss öfver enda'; i betydelse 'gunga' till exempel Spegel; i äldre nysvenska även 'vira, linda', yngre fornsvenska vippa trans. P. Månsson = norska vippa, danska vippe, medellågtyska, medelengelska wippen, vippa, medelhögtyska wipfen, hoppa; en intensivbildning av samma slag som guppa och vicka; jämför avledning svenska dialekt, norska vip(p)la, omslingra, ävensom avljudsbildningen norska veipa, svepa, inveckla, veipla det samma och så vidare (se under vepa); till urindoeuropeiska roten vib i latin vibrāre, sätta i dallrande rörelse, dallra (= vibrera), litauiska vỹburiu, viftar, eller till urindoeuropeiska växelroten vip i till exempel sanskrit vēpatē, darrar, bävar (varom se veva 1). Se följ. och föreg. — Växelform med urgermanska hw-: äldre danska hvippe, röra sig snabbt, piska = engelska whip; jämför likartad växling under veka, viska 1 och visp 1, 2. — Vippstjärt, sädesärla, Linné = danska vipstjært, väl från medellågtyska wippstert, en bildning av samma slag som till exempel äldre nysvenska hvekestjert till exempel Sigfridi 1619, till äldre nysvenska hveka, bland av: vippa (se veka), medellågtyska wagestert, till wagen, vackla och den/det, franska batte-queue (jämför batalj och kö) och flera av de under ärla uppräknade namnen; ävensom nyhögtyska fågelnamnet wendehals, göktyta, motsvarande franska torcol (dvs. torc-col, till latin torquēre, vrida, och col, hals); om sammansättningstypen se för övrigt under våghals och sittopp.
Se även: vipp 1
-
Substantiv
2. vippa substantiv, 1635: löff och vippor = norska vippa, danska vippe; av verbstammen i vippa 1; för övrigt besläktade med fhty wipfil (nyhögtyska wipfel), trädtopp, spets, ävensom med norska vīpa, styvt hår eller strå, borst, medellågtyska wip, kvast, tofs; alltså väl egentligen: något som vippar eller gungar. Sbst. vippa förhåller sig med avs. på betydelse till latin vibrāre ungefär som substantiv viska till litauiska vizgù, darrar. — I äldre nysvenska förekommer dessutom ett väl från nyhögtyska lånat vippa i betydelse 'vippgalge', ävensom (redan på 1500-till) 'spänninrättning för båge'. Dessutom en avledning vipsa i betydelse 'vippa'.
Källa: Hellquists (1922)