Synonymer till ragla

ragla, Bib. 1541, jämte raggla, till exempel Lucidor 1672 = norska ragla, äldre danska ragle, avledning av likbetyd. äldre nysvenska (till exempel Bib. 1541), svenska dialekt, norska raga, danska rave, sannol., såsom också antagits = medelhögtyska ragen, vara styv, resa sig i luften (nyhögtyska ragen), avljudsform till medelhögtyska regen det samma, vartill kausativet medelhögtyska, nyhögtyska regen, resa upp och den/det; jämför medelhögtyska rac (genit. rages), styv ~ ræ̂he det samma; se för övrigt rå 2. Betyd.-utvecklingen är analog med den i svenska dialekt stumla, ragla, vackla, stappla, och svenska dialekt stamla det samma, även: stamma, besläktade med stum och stam, till rötter med grundbetyd. 'stå eller vara styv och den/det', och sannol. också med den i norska stika, svenska dialekt *sticka, ragla, stappla, jämför norska stikla, stulta, stamma (jämför förf. Ark. 14: 165, 166). - Hit höra äldre svenska (ben)ragel och ragelben (om döden). - Besl. med verbet raga är svenska dialekt raga, lång och smal trädtelning, lutande smalt träd; jämför rå 2. - En växelform till ragla är möjl. norska rigla, ragla, svaja, sitta löst, till riga det samma Till detta förhåller sig i så fall forngutiska, svenska dialekt ri, stång (se ria), som rå 2 (skepps-) till raga. Dock svårt att skilja från till exempel fornfrisiska wrîgia, vackla; se Lidén Göteb. högsk. årskr. 1899, 4: 7. - Jfr rangla.

Se även: ria