Utforska synonymer och betydelser för fin

Betydelse:

snygg, vacker

— "en fin bil"

— "en fin kostym"

Betydelse:

bra, utmärkt

— "en fin affär"

— "en fin chans"

— "en fin insats"

Betydelse:

tunn, smal

— "en fin tråd"

1

Avser något som är bra, vackert, elegant, fördelaktigt eller på annat sätt positivt värderat.

hög kvalitet

Används om något som håller mycket god standard eller är av särskilt hög klass.

vacker och välvårdad

Används om utseende, framtoning eller ordning som upplevs som tilltalande och välskött.

elegant och flott

Används om något som är stilfullt, exklusivt eller har en förfinad yttre prägel.

förmånlig

Används om ett läge, erbjudande eller resultat som är gynnsamt eller lönsamt.

behaglig och hänsynsfull

Används om sätt, ton eller handlingar som upplevs som angenäma, milda eller taktfulla.

allmänt bra

Allmän positiv värdering utan stark precisering av vilken egenskap som avses.

2

Avser något som är tunt, finlemmat, ömtåligt, högtonigt eller svagt markerat i uttryck och nyans.

tunn och småskalig

Används om något som är smalt, litet eller späda till formen.

späd och slät

Används om kroppsbyggnad, struktur eller yta som är finlemmad, mjuk eller slät.

ömtålig och skör

Används om något som är känsligt, svagt eller lätt att skada.

hög och svag ton

Används särskilt om ljud eller röst som är ljus, gäll eller svagt bärande.

subtil och diskret

Används om nyanser, skillnader eller uttryck som är svagt markerade och förfinade.

3

Avser personer, miljöer eller sätt som uppfattas som socialt upphöjda, aristokratiska eller kultiverade.

adlig och mondän

Används om personer eller framtoning som förknippas med hög social ställning, god uppfostran eller förnäma kretsar.

auto_stories

Fin i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • I sitt slag mycket smal. En feminin tråd, spets, penna. Ett fint hår, drag, streck.

    Ex: Fint lin.

  • Mycket tunn, tät och slät.

    Ex: Fint papper, tyg, kläde, sammet. Fin ny, fint skinn. Fina händer, med fint skinn.

  • I sitt slag, mycket små.

    Ex: Fin stil.

  • Fördelad i ganska små partiklar eller delar, jemförelsevis med andra ämnen af samma slag.

    Ex: Fint mjöl, pulver. Fin sand. Fint regn. Fin kam.

  • Nätt, prydlig och med yttersta omsorg ända till de minsta detaljer utarbetad. Fint arbete.

    Syn: Nätt

  • Utmärkt, öfvertgräffande i sitt slag. Fina viner, kryddor, rätter.

    Ex: Fin färg, deg. Fint porslin. Fina kort, kläder.

  • För skönhetssinnet behaglig och utmärkande sig för frånvaro af allt groft, rått och hvardagligt.

    Ex: Fina drag, konturer, lineamenter, former. (Fig. mål.) Fin pensel, sätt att måla, som utmärker sig för ledighet, behag och utmärkt noggrnnhet i teckningen.

  • Utmärkt väl renad, luttrad, sofrad.

    Ex: Fint guld, silfver, socker. -

  • feminin ton, röst, hög och späd, men klar och ren.

  • Ex: Fin hörsel, syn, lukt. öra, godt gehör. - Motsats: Dålig, Klen, Slö.

    Syn: Skarp

  • Skarpsinnig, förståndig, själfull, klok, sinnrik. En feminin blick. fysionomi. Ett fint skämt, svar.

    Ex: Fin smak (i estetisk menign), som uppfattar äfven minre skiljaktigheter. Fin observationsförmåga. En fin distinktion, grundad på en skiljaktighet, så obetydlig, att den ej af alla kan uppfattas.

  • både om person och sak

    Slug, klyftig, förslagen. Han är ganska feminin En feminin skälm. En feminin anläggning. Ett fint streck, puts.

  • om sak Som röjer belefvenhet, hyfsning, städning, vett.

    Ex: Fina seder. Fin sällskapston. Fint beröm.

  • Förtäckt.

    Ex: Han låt honom på fint sätt förstå, att . . . .

  • Ex: Fin pensel, då målningen är utarbetad med sköna, säkra, träffande drag. Fint uttryck, sanning i figurernas karakter och handlingens bipartier. - Brukas äfv. substantivt i bestämd form, t. ex.: Det fina i en sak, det förnämsta, hufvudsumman deraf. Det fina i språket, hvad som utgör dess behag och hör till dess högre odling. Det fina af en vetenskap, de hgöre, svårare delarne deraf.

history_edu

Historik & ursprung för Fin

  • Adjektiv

    fin = fornsvenska = fornisländska fínn, medellågtyska fin, nyhögtyska fein, engelska fine; från fornfranska fin, italienska fino, till ett mlat. finus, ytterst till latin fīnis, slut; alltså egentligen: fulländad, fullkomlig och den/det; jämför följ. och raffinad. — Finhyllt, se hyllt.

    Se även: final 1

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för fin

Korsordslösningar för fin