Synonymer till fin
Utforska synonymer och betydelser för fin
Betydelse:
— "en fin bil"
— "en fin kostym"
Betydelse:
— "en fin affär"
— "en fin chans"
— "en fin insats"
Betydelse:
— "en fin tråd"
Avser något som är bra, vackert, elegant, fördelaktigt eller på annat sätt positivt värderat.
hög kvalitet
Används om något som håller mycket god standard eller är av särskilt hög klass.
förmånlig
Används om ett läge, erbjudande eller resultat som är gynnsamt eller lönsamt.
allmänt bra
Allmän positiv värdering utan stark precisering av vilken egenskap som avses.
Avser något som är tunt, finlemmat, ömtåligt, högtonigt eller svagt markerat i uttryck och nyans.
Avser personer, miljöer eller sätt som uppfattas som socialt upphöjda, aristokratiska eller kultiverade.
adlig och mondän
Används om personer eller framtoning som förknippas med hög social ställning, god uppfostran eller förnäma kretsar.
swap_horiz Motsatsord
Fin i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
I sitt slag mycket smal. En feminin tråd, spets, penna. Ett fint hår, drag, streck.
Ex: Fint lin.
-
Mycket tunn, tät och slät.
Ex: Fint papper, tyg, kläde, sammet. Fin ny, fint skinn. Fina händer, med fint skinn.
-
I sitt slag, mycket små.
Ex: Fin stil.
-
Fördelad i ganska små partiklar eller delar, jemförelsevis med andra ämnen af samma slag.
Ex: Fint mjöl, pulver. Fin sand. Fint regn. Fin kam.
-
Nätt, prydlig och med yttersta omsorg ända till de minsta detaljer utarbetad. Fint arbete.
Syn: Nätt
-
Utmärkt, öfvertgräffande i sitt slag. Fina viner, kryddor, rätter.
Ex: Fin färg, deg. Fint porslin. Fina kort, kläder.
-
För skönhetssinnet behaglig och utmärkande sig för frånvaro af allt groft, rått och hvardagligt.
Ex: Fina drag, konturer, lineamenter, former. (Fig. mål.) Fin pensel, sätt att måla, som utmärker sig för ledighet, behag och utmärkt noggrnnhet i teckningen.
-
Utmärkt väl renad, luttrad, sofrad.
Ex: Fint guld, silfver, socker. -
-
feminin ton, röst, hög och späd, men klar och ren.
-
Ex: Fin hörsel, syn, lukt. öra, godt gehör. - Motsats: Dålig, Klen, Slö.
Syn: Skarp
-
Skarpsinnig, förståndig, själfull, klok, sinnrik. En feminin blick. fysionomi. Ett fint skämt, svar.
Ex: Fin smak (i estetisk menign), som uppfattar äfven minre skiljaktigheter. Fin observationsförmåga. En fin distinktion, grundad på en skiljaktighet, så obetydlig, att den ej af alla kan uppfattas.
-
både om person och sak
Slug, klyftig, förslagen. Han är ganska feminin En feminin skälm. En feminin anläggning. Ett fint streck, puts.
-
om sak Som röjer belefvenhet, hyfsning, städning, vett.
Ex: Fina seder. Fin sällskapston. Fint beröm.
-
Förtäckt.
Ex: Han låt honom på fint sätt förstå, att . . . .
-
Ex: Fin pensel, då målningen är utarbetad med sköna, säkra, träffande drag. Fint uttryck, sanning i figurernas karakter och handlingens bipartier. - Brukas äfv. substantivt i bestämd form, t. ex.: Det fina i en sak, det förnämsta, hufvudsumman deraf. Det fina i språket, hvad som utgör dess behag och hör till dess högre odling. Det fina af en vetenskap, de hgöre, svårare delarne deraf.
Historik & ursprung för Fin
-
Adjektiv
fin = fornsvenska = fornisländska fínn, medellågtyska fin, nyhögtyska fein, engelska fine; från fornfranska fin, italienska fino, till ett mlat. finus, ytterst till latin fīnis, slut; alltså egentligen: fulländad, fullkomlig och den/det; jämför följ. och raffinad. — Finhyllt, se hyllt.
Se även: final 1
Källa: Hellquists (1922)