Synonymer till vek

vek, fornsvenska vēker, som ger efter, böjlig, mjuk, vek = fornisländska veikr, vek, svag, danska veg, fornsaxiska wêk, fornhögtyska weih (nyhögtyska weich), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wáe (engelska weak, med anslutning till angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) verbet wǽcan, försvaga); av urgermanska *waika-, till verbet vika (se den/det och); egentligen: som viker undan; bildat som till exempel blek till urgermanska *blīkan, glänsa, seg till urgermanska *sīᵹan, sjunka, vred till vrida och så vidare — Härav: veka upp, fornsvenska vēkia, motsvarande nyhögtyska erweichen och så vidare; ej att direkt jämställa med kausativet urgermanska *waikian, böja (se under vika). — Inkoativum: vekna, påverkat av vek, fornsvenska vikna = fornisländska, norska (jämte norska veikna); jämför blekna, fornsvenska blikna, till blek. — Den äldre betydelse 'som viker undan, böjer sig' kvarlever i uttr. veka livet, veka ryggen; ävensom i vissa ortnamn (se förf. Sjön. under Veckeln, Vekmangen), motsvarande norska *Veik-, varvid, av brist på äldre former, det stundom är svårt att avgöra, om ej i stället avljudsformen vĭk- föreligger. Den senare ingår i det icke ovanliga gård- och by namnet Veka i sydv. Sv., belägna på landtungor eller vid åkrökar, samt i slottsn. Vegeholm Skå., vid den utefter sitt nedre lopp starkt buktande Vegeån (se v. Friesen NoB 1: 109 f.).