Synonymer till klen

adjektiv [kle:n]

Utforska synonymer och betydelser för klen

Betydelse:

svag

— "taket hade för klen konstruktion och gick sönder under stormen"

Betydelse:

tunn, späd

Betydelse:

sjuk, ömtålig

— "han har varit sjuk och är ännu för klen för att kunna resa"

Som är liten, tunn eller svag till sin kropp, hållfasthet, hälsa eller kvalitet.

tunn spinkig smal fin späd vek oansenlig liten

Tunn och späd

Om något eller någon som är smal, tunn eller liten till växten och ofta ger ett intryck av svaghet.

ömtålig bräcklig skör spröd svag

Ömtålig och bräcklig

Om något som lätt skadas, går sönder eller inte tål påfrestningar; även om någon som är svag och inte särskilt tålig.

sjuk matt sjuklig skröplig

Klen till hälsan

Om någon som är sjuk, matt eller har svag och bräcklig hälsa.

ringa obetydlig skral usel dålig

Ringa eller dålig

Om något som är obetydligt, svagt eller undermåligt, till exempel en prestation, kvalitet eller mängd.

swap_horiz Motsatsord

grov tjock kraftig stark frisk utmärkt
auto_stories

Klen i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Som har ringa krafter, svag, dålig. En klen karl. Dertill är han för klen

    Ex: Klen i arbete. Den sjuke är mycket klen

    Syn: Svag

  • Späd, ömtålig, som icke tål vid mycket, dålig. Ett klent barn.

    Ex: Klen helsa.

  • (om sak) Som icke håller; svag, dålig.

    Ex: En klen tråd. Ett klent rep.

  • Liten, små.

    Ex: Klen till växten. Klen växt.

  • Föga duglig, föga skicklig, kunnig.

    Ex: Klen i arbete. Klen i en vetenskap.

  • Ringa, liten, kanpp, dålig.

    Ex: Klent förråd. Klen måltid. Klena vilkor, omständigheter. Klent förstånd.

    Syn: Liten, Dålig

history_edu

Historik & ursprung för Klen

  • Adjektiv

    klen, fornsvenska klēn, fin, prydlig, veklig, svag, tunn, liten = äldre danska klen (danska klein från hty.), från medellågtyska kleine, klêne = fornhögtyska kleini, även: strålande (nyhögtyska klein), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) clǽne, ren (engelska clean), av urgermanska *klaini(a)- = indoeuropeiska *gloini-, bildning på -ni till roten i grekiska gloiós, klibbig fuktighet och den/det; och klema, klena, klägg, jämför även kläde och nyhögtyska klee, klöver (se den/det och); i avljudsförh. till kli, klister och så vidare; alltså väl egentligen: 'insmord, bestruken med fett och den/det', som kan häntyda på primitiva folkslags kända böjelse att ingnida sina kroppar med feta och glänsande ämnen. Härav: 'glänsande' (i en fornhögtyska glossa), varur 'ren' (engelska) och 'fin, sirlig' (ännu i äldre nysvenska, jämför Wivallius: Tin Hals så kleen, förvthan meen') och därav 'liten' (i vår gamla bibelövers.: 'Frukta dig icke, du klena hjord') och 'svag, klen'. Härtill verbet förklena, egentligen: förringa, jämför nyhögtyska verkleinern. — Från lågtyska klen och nyhögtyska klein utgå de urspr. nyhögtyska familjenamnen Kleen (Kléen) och Klein (med flera former); alltså egentligen tillnamn såsom Lange och så vidare — Jfr klenod, klenät. — Klensmed, fornsvenska klensmidher = nyhögtyska kleinschmied, egentligen 'smed i fint arbete'.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för klen

Korsordslösningar för klen