Synonymer till slem
Utforska synonymer och betydelser för slem
Betydelse:
— "den sjuke hostade upp slem"
slem adjektiv (åld.)
Ålderdomligt adjektiviskt bruk av slem i betydelsen elakartad, usel, lumpen eller ytterst obehaglig; används om personer, handlingar eller förhållanden som uppfattas som moraliskt eller känslomässigt motbjudande.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för slem.
slem substantiv
En seg, hal, ofta trögflytande kroppsvätska eller avsöndring från slemhinnor, särskilt i luftvägarna, men också vid hosta, snuva eller andra sekretbildningar.
Sekret och upphostat slem
Ord för kroppsliga utsöndringar och det som hostas eller snyts upp, inklusive salivliknande eller slemmiga massor.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för slem.
Slem i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Skamlig, smutsig, tadelvärd.
Ex: Slem vinning, genom olofliga medel.
-
En i friska tillståndet ifrån slemhinnorna i kroppen afsöndrad animalsik vätska saf temlig tjock konsistens, och seg, så att den låter draga sig i trådar.
-
fam.
En tjock flytande, något seg lösning af gumme eller växtslem i vatten.
Historik & ursprung för Slem
-
Adjektiv
1. slem, adjektiv, fornsvenska slember och slimber dålig, ond = norska sleim (jämför nedan), da slem, från medellågtyska slim (-mm-), även: skev = medelhögtyska slim(p), sned, skev (nyhögtyska schlimm slem), jämför fornhögtyska slimbî, snedhet; eng dialekt slim, dålig, slug, i riksspr.: tunn smal, från lågtyska eller holl.; enl. Lewy KZ 40: 561 besläktade med lettiska slips, sned, brant (av *slimpas). — Fsv. slember (ngn gg sleem-) kunde tänkas innehålla en inhemsk avljudsform *sleim- = norska sleim, men detta senare är säkerl. en förnorsk-ning av danska slem (efter analogien rem reim; Torp Etym. ordb. södra 644). — I yngre nysvenska litter. delvis påverkat från danska
-
Substantiv
2. slem, substantiv, fornsvenska slember med, i nysvenska med sekundärt neutralt kön, av urgermanska *slaima-, avljudsform till *slïma- i svenska dialekt, fornsvenska slim n. = fornisländska slím, danska slim, medellågtyska slîm med och n., medelhögtyska slîm med (nyhögtyska schleim), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) slím n. (engelska slime); m- bildning till roten sli, vara glatt eller klibbig, vartill även grekiska leímax, snigel (utan hus; varav latin limax, snigel, skalmask), ryska slimaku det samma (om latin limus, gyttja, se parallellbildningen lim), samt med annan avledning svenska dialekt sli n., slem, grodrom, slemmig vattenväxt = norska sli, fornisländska sly, av urgermanska *sli-wa-, ävensom (san- nol.) nyhögtyska fisknamnet schleie (varom under lindare). Litteratur se Walde2 under limax). Jfr slinnon.
Källa: Hellquists (1922)