Synonymer till skön

adjektiv, substantiv [ʃö:n]

Utforska synonymer och betydelser för skön

Betydelse:

mycket vacker

— "skön musik"

— "sköna kvinnor"

Betydelse:

angenäm, behaglig

— "sköna sommardagar"

— "en skön stol"

skön adjektiv

1

Om någon eller något som är vackert, välformat eller tilltalande för ögat; används om människor, föremål, natur eller konstnärliga uttryck.

vacker fager vän älsklig snygg välskapt stilig tjusig grann söt nätt täck dejlig

Vacker och stilfull

Används om yttre skönhet, ett tilltalande utseende eller en elegant framtoning.

härlig ljuvlig underbar

Ljuvligt skön

Används om något som är särskilt behagligt, hänförande eller mycket njutbart, ofta med starkare positiv laddning än bara 'vacker'.

2

Om något som känns angenämt, bekvämt eller trivsam för kropp, sinne eller situation; används om miljöer, föremål, lägen och upplevelser.

angenäm bekväm bra behaglig mysig myspysig

Bekväm och trivsam

Används om något som är lätt, behagligt eller bekvämt att vara i, använda eller uppleva.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för skön.

skön substantiv

Substantiv som syftar på det sköna som estetisk eller sinnlig kvalitet, alltså det som uppfattas som vackert, behagligt eller njutningsfullt.

gottfinnande omdöme urskillning tycke val

estetisk smak och val

Används om personligt omdöme, smak eller fritt val i frågor där man väljer efter eget behag eller egen bedömning.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för skön.

auto_stories

Skön i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Ex: I. (fgam.; af Skönja) Behag, godtycke. Lemna i ens skön Det står i hans skön, det står honom fritt att göra efter behag.

  • Utmärkt vacker. substantiv qvinna.

    Ex: Skön karl. Skön trakt. Skönt väder, Sköna färge. Skön konst, Skön litteratur, litterära arbeten, som tillhöra vitterheten.

    Syn: Konst

  • Förträfflig, utmärt, god, beqväm.

    Ex: Sköna frukter. Skönt tillfälle. Skön säng, soff.

  • Ganska rolig kostlig.

    Ex: Skön historia. - Sköna brukas ofta substantiv för: Skön qvinna, t. ex.: Den s-.a, de sköna. Min sköna! Hans sköna, älskarinna, käresta. - Det sköna, n. def. (estet.) Allt had somg enom fullkomlihget i form uttryck eller innehåll väcker lifligt behag, såsom motsvarnde ett ideal.

history_edu

Historik & ursprung för Skön

  • Adjektiv

    2. skön, adjektiv = fornsvenska (: vacker, ansenlig), danska, från ml nyhögtyska schone, strålande, vacker, präktig, av fornsaxiska sköni = fornhögtyska j scöni (nyhögtyska schön, varifrån familjen. S eho n), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sciene, gotiska skanns, av urgermanska *skau-ni-9 varav finska lånordet kaunis; bildat på suff. -ni (jämför grön, ren) till urgermanska skau- i nyhögtyska schanen och så vidare, avljudsform till skåda; egentligen: synlig, i ögonen fallande; alltså med samma betydelse-utveckling som grekiska (h)idanos, vacker, till (aor.) idein, se, latin videre (se veta). Jfr avledning skona. En ur-sprungligare betydelse synes kvarleva i gotiska gupaskaunei, gudagestalt, och ib n askauns, av samma gestalt (egentligen: utseende). Om ett möjl. hithörande iranskt ord se Bartholomse ZfdW 9: 19. - Till fornhögtyska adjektiv scöni hör adv. scono, varav medelhögtyska, schone, på vackert sätt, senare: redan (ty,, schon); se än sko n till - Jfr till betydelse av 'skön' O. v. Dalin Marionettspel (Samlaren 1901 södra 98): 'är jag inte så skiön, så är jag ändå wacker; är jag inte wacker, så är jag ändå täck'. - Den överfryttade ironiska användning av skön har gamla anor i språket, till exempel Rondeletius 1614: 'tu äst skön thz ärendet ät gåå', jämför nysvenska 'du är just skön att uträtta ärenden'; Serenius 1734: 'du äst en skiön herre, som . .' (motsvarande engelska: 'You are a pretty man .. to . .'). - De sköna konsterna, motsvarande i danska och nyhögtyska, efter franska Ics beanx arts; förr även de vackra k., se vacker.

  • E

    1. skön, gottfinnande, åsikt, neutr. till exempel hos Gustaf II Adolf, tidigare vanl. fem., fornsvenska skön, äldre: skyn f., urskiljande, insikt, prövning = fornisländska skyn f. och n., norska: n., danska skon, av urgermanska *skunjö- j (*skunja-); jämte verbet skönja, i äldre nysvenska även sköna, sky na, fornsvenska sko nia, äldre: skynia (ipf. -adh-), undersöka, se, ha för ögonen, förstå sig på = fornisländska skynja (ipf. -ad-)9 danska skonne, av urgermanska *skunjön; till en /i-utvidgning av roten skn i skåda. Substantivet är primärt i förh. till verbet, som bildats av *skunjö- som till exempel klövja av * klut jo (= fornisländska khjf f.); snarast ligger för det förra, med Falk-Torp och Torp, ett adjektiv *skuni till grund (jämför till bildningen skön 2); ett mindre sannolikt, alternativt förslag i motsatt riktning Olson Appell, subst. södra 379. - Den äldre böjningen skönjade ännu hos Ljungberg 1756 södra 151 (jämte sko n de).

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Skön

NEO Uttryckslexikon

  • de sköna konsterna

    de konstarter som grundar sig på avbildning — om måleri, skulptur etc., men äv. om arkitektur

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för skön

Korsordslösningar för skön