Synonymer till vräka

vräka, trans, och intrans., fornsvenska vræka (ipf. vrak, nu vräkte; jämte vraka, ipf. vrōk, den senare formen kvar i dialekt och stundom i riksspr., jämför gräva och grava och se nedan), trans. och intrans.: driva (bort), slunga, förebrå, hämnas = fornisländska reka (ipf. rak), ungef. det samma, gotiska wrikan, förfölja, fornsaxiska wrekan, hämnas, straffa, fornhögtyska rehhan (nyhögtyska rächen, svenska verb), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wrecan, driva, hämnas med med(engelska wreak); av urindoeuropeiska *u̯reg-, besläktade med sanskrit parāvŕ̥j-, stöta bort, vrájati, skrider, litauiska var̃gas, elände, vérgas, slav, fornslaviska vrěšti, kasta, vragŭ, fiende, med med, ävensom latin urgēre, tränga på (av indoeuropeiska *u̯r̥g-, se urgera-). — Kausativum eller iterativum-intensivum (på -ei̯ō): fornsvenska vrækia (delvis kanske = fornisländska rǽkja) = fornisländska rekja, följa, förfölja, gotiska wrakjan, förfölja, och så vidare Jfr, med urindoeuropeiska ē, fornisländska rǽkja, förkasta, avsky, till rǽkr, förkastlig, eller också en kausativ-bildning = sanskrit (pra-)vrājáyati, låter vandra, fördriver (av samma slag som till exempel fornisländska svǽfa, växlande med svefja, se söva); med samma rotvokal som fornsaxiska wrâka, hämnd, straff, fornhögtyska râhha (nyhögtyska rache), jämför vråk 2. Fsv. vrækia, bland av förebrå, hämnas, är kanske delvis identiskt med detta verb. — Nsv. vräka domare, vittnen, jäva, utgår från betydelse 'driva bort, förkasta'; jämför VGL I: konung .. vrækæ. — Vräka sig, stoltsera, brösta sig, saknar direkta motsvar. i andra språk; i danska i stället bryste sig med med — Om det hithörande urgermanska abstr. *wrehti-, bland av i svenska dialekt vrätt, inringat område vid vargskall, se under det ej besläktade vret slutet. — Det starka verbet fornsvenska vraka, vrōk är naturligtvis en annan bildning än det under vraka anförda urgermanska svaga verbet *wrakōn. — Se för övrigt vrak och vrak 2.