Synonymer till slunga
Utforska synonymer och betydelser för slunga
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
slunga substantiv
Ett kastredskap som används för att svinga och kasta iväg något med kraft, ofta i betydelsen en enkel katapult eller ett hjälpmedel för att skjuta ut projektiler.
kastredskap
Den allmänna benämningen på ett redskap för att kasta eller svinga iväg föremål med kraft.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för slunga.
slunga (verb.)
Att kasta, svinga eller vräka iväg något med kraft eller hastighet; ofta med en bestämd rörelse i en båge eller med ett ryck.
kraftfullt kasta
Används när man kastar något hårt, hastigt eller med stor kraft, ofta så att föremålet far iväg långt eller med tydlig fart.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för slunga.
Slunga i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Reskap att kasta med på långt håll och med sark fart, bestående af en lång, vid medtenb redare remsa af läder (äf. ylle, bast, hår, senor), I hvars midt kkastkroppen)(sten, kula) lägges, hvarefter begge ändarne omfattas med hanen, slungan svänges omkring en elle tvenne gåge, och ena ändan lössläppes i det ögonblick, då man ro, att kastkroppen skall träffa målet.
-
Ex: Slunga bannstrålen emot någon, bannlysa honom.
Historik & ursprung för Slunga
-
Substantiv
2. slunga, substantiv, till exempel Widekindi 1671, av äldre n sv sliunga, ännu till exempel Lind 1749, fornsvenska sliunga, slionga, slonga = danska slijnge, motsvarande medellågtyska slinge, fornhögtyska slinga (nyhögtyska schlinge, snara, bindel, ögla, varav väl substantiv slinga (1)), av urgermanska *slingwön, av äldre *slengwön, varifrån finska lånordet linko, slunga; till verbet *sling-wan = slunga 1. - Avljudsbildning: j urnord. *slangwön = fornisländska slpngva det samma j
-
Verb
1. slunga, verb, 1695, Sahlstedt 1773, av äldre nysvenska sliunga, ännu Lind 1749 (liksom till exempel slö av sliö och så vidare), fornsvenska sliunga (ipf. pluralis slungo, ipf. sg. slyongde), slingra (sig) = svenska dialekt slinga (ipf. slang), fornisländska slyngva, slyngja (ipf. slong), kasta, slänga, danska slynge, svenska verb, slunga, slingra, medellågtyska slingen, slingra (sig), hopfläta och den/det, fornhögtyska slingan (nyhögtyska schlingen) ungef. det samma (jämför slingra 2), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) slingan, kiypa (engelska sling, kasta, med betydelse från nord. språk?), av urgermanska *sling(w)an av *sleng(w)an, besläktade med litauiska slenku, slikti, krypa (som ormar); egentligen: kröka sig. - Fsv. sliunga (med brytning) förhåller sig till fornisländska slyngva som till exempel siunga till fornisländska syngva. - Ordets transitiva betydelse i nysvenska och fornisländska är ett lån från kausativet slänga (av *ftlangwian\\. - Jfr slang, s l i n g a, s l i n g r a, s l y n g e l samt, till en s-lös rot, lingon och ljung.
Källa: Hellquists (1922)