Synonymer till ösa
Utforska synonymer och betydelser för ösa
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för ösa.
Ösa i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Med sked, slef, skopa och så vidare upphämta något af envätska och åter uthålla det. Ösa med slef, skopa.
Ex: Ösa ur ån, ur källan. Ösa ur et kärl i ett annat. Ösa vatten ur en båt. Ösa vatten på händerna. Ösa smält smör på steken, medan den vändes. Ösa soppa i en tallrik. (fig.) Ösa penningar välgerningar på någon, öfverhopa honom med p.,v. Ösa áf, ösa bort en del af innehållet i ett kärl. Ösa bórt, ösa bort end el af inehållet i ett kärl. Ösa áf, ösa bort en del af innehållet i ett kärl. Ösa bórt, borttaga genom ösning. Ösa fö`re, ösa af supamat itallrikar åt spisande. Det öser ned, det hällregnar. Ösa úpp, urgryta, panna med slef upphämta deri befintlig supamat och hälla deni soppskl, splkum, o. s. v. Ösa út, Ösa regn,
Syn: Utösa, Hällregn
Historik & ursprung för Ösa
-
Verb
ösa = fornsvenska (ipf. -te) = fornisländska ausa (ipf. jós av *e-aus), norska (ipf. -te), danska øse, medellågtyska, medelhögtyska ôsen svenska verbet (sydty. dialekt ösen); engelska dialekt (h)owze från nord. språk; besläktade med grekiska ávō (av *aus-), öser. Det likbetyd. latin haurio (perf. hausi) kan på grund av sitt fasta h och sitt ō (för ū) i sammans. dēhōrīre ej utan vidare förbindas med ösa; se Thurneysen KZ 38: 158, vars egen (även av Walde2 dock med någon tvekan gillade) härledning av haurīre (: sanskrit ghásati, förtär) emellertid av betydelseskäl är betänklig; jämför härtill Güntert IF 32: 386, som anser, att i latin haurīre två ord sammansmält: ett *aurīre (till ösa) och ett *hōrīre, förtära. — Sv. dialekt hösa och sydno. hausa få ej, som skett (Noreen Urg. lautl. södra 209), förbindas med det latin ordet. De ha säkerl. ej heller (med Falk-Torp södra 1423) lånats från holl. hoozen (vars h för övrigt synes bero på ombildning av äldre holl. oozen). — Med avs. på växling av reduplicerande och svag böjning jämför till exempel blanda, blåsa, bo, stöta, så, öka. — Härtill den gamla bildningen svenska dialekt öst med, i sht norrl. och finnl. mål, ställe på bottnen av en båt, där vattnet samlar sig och varifrån man öser ut det, fornsvenska öster med det samma, pöl, ösning, möjl. av urnord. *aus-tu- (bildat som blåst, vård med flera) eller med förlorat r = fornisländska (norska) austr med (genit. -rs) i de båda förstn. betydelse (bildat som gróðr, grodd, róðr, rodd, och så vidare). Jfr fornsvenska ostbytta, öskar (av aust-, med urspr. accent, på senare leden, såvida ej här skrivfel för öst- föreligger; Kock Accentuierung södra 212). Isl. har i den senare betydelse ett ausa = norska = medellågtyska ôse (nyhögtyska öse). — Nhty. har i stället verbet schöpfen = schöpfen, skapa, av *skapjan (se skopa). Även engelska saknar ordet: 'ösa' uttryckes där med lade (angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hladan, se lada), scoop (till det under skopa slutet anförda substantiv) eller det romanska bale. — Ösregna, i litter. väl först efter 1850 (ej hos Dalin 1853), Fr. Bremer 1860 = danska øsregne, bildat som hällregna, slutet av 1700-till (till exempel Envallsson), Weste 1807, till hälla, eller störtregna, sent i litter. (substantiv störtregn dock redan hos Lidner; Dalin 1853 har substantivet, men ej verbet), till störta. — Jfr även ösgös.
Se även: ösa
Källa: Hellquists (1922)
format_list_bulleted Exempelmeningar
-
•
Efter torktumlingen formligen osade kläderna av söt, kvalmig parfym.
-
•
Lammet osar rosmarin, ost- och spenatknytena har en tydlig smak av mynta, och det har inte sparats på citron till potatisen.