Synonymer till två

2. två (räkneord), med minnen av den gamla böjningen, dat. tvēm, till exempel i Bib. 1541 och Lag 1734, fornsvenska tvā = norska tvo, äldre danska tvaa, danska to (av tvā som verbet to av thvā); egentligen ackus. mask. (och delvis kanske även nom. och ackus. fem.) till fornsvenska tvē(r), f. tvā(r), n. tū (se tu) = fornisländska tveir, tvǽer, tvau, gotiska twai, twôs, twå, fornsaxiska twêne (jämför under tvenne), twô, twê, fornhögtyska zwêne, zwô och zwâ, zwei (nyhögtyska zwei alltså egentligen neutr. liksom till exempel svenska tu), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) twégen, twá, tú och twá (engelska two, twain), av en indoeuropeiska stam *du̯o- och så vidare i latin duo (jämför duett; fornfranska dous, franska deux, jämför sinkadus, trojadus), grekiska dýō, dýo, sanskrit d(u)vā́(u), f. och n. dvḗ, forniriska da, dá, dáu, f. di, dí, fornslaviska d(ŭ)va, d(u)vĕ, litauiska dù, f. dvì, och så vidare Jfr tolv, tu, Tuhundra, tve-, tvegge, tveka, tvenne, tvilling, tvist, tvivel ävensom tjuga. — Tvåa i kortspel kallas hos Bellman tua(n), se tre och tu.

1. två, tvätta, fornsvenska þvā, dels stark böjn.: ipf. þwō (med analogiskt w för *þō), þwōgh (med gh från pluralis, jämför slog: slå), part. pf. þwaghin (-æ-), och dels svag: thwadhe, -dd-, men ej i part. pf.) = fornisländska þvá (ipf. þó och analogiskt þvó), danska to (= skån. to(a); av forndanska thvā såsom räkneordet to av tvā), svagt böjt = gotiska þwahan, st. verb, fornsaxiska thwahan, medellågtyska twagen, dw-, fornhögtyska dwahan, twahan (sydty. zwagen, med -g- från ipf. och part. pf.), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) þwéan; jämför fornpreussiska twaxtan, badkvast; för övrigt blott osäkra anknytningar. Jfr tvaga 1, 2, tvål, tvätt. — Två sina händer i betydelse 'fritaga sig från ansvar', efter Matt. 27: 24, där det omtalas, huru Pilatus 'tog vatten och tvådde sina händer för folket' för att symboliskt beteckna att han var 'oskyldig . . i denne rättfärdige mannens blod'. — Ett omljutt particip av verbet två ingår i ortn. Utvängstorp Vgtl., fornsvenska Otwæghensthorp, till personn. Otwæghin, egentligen tillnamn med betydelse 'den otvagne, icke tvättade'.