Synonymer till tvenne

tvenne, fornsvenska tvænne, tvinn- (se även nedan), två slags, två för sig, två = fornisländska tvennir (två, pluralis till tvennr, tvinnr, dubbel), danska tvende, former med och utan a-omljud, av urgermanska stammen *twiz-n- = indoeuropeiska *du̯is-n-, väl åtminstone delvis i latin bīni, två i sänder, två; en n-utvidgning av indoeuropeiska *du̯is, två gånger = sanskrit dviṣ, latin bis, medelhögtyska zwis, jämför fornhögtyska zwisk(i), tvåfaldig med med (nyhögtyska zwischen, emellan; jämför tusmörker), ävensom första delen av det för övrigt formellt och etymologiskt oklara och flertydiga fornsvenska twisvar, tysvar, tösvar, två gånger, tvafallt = fornisländska tvisvar, tysvar, motsvarande fornhögtyska zwiro(r) (äldre nyhögtyska zwier), jämför grekiska dis, av *dis eller *du̯is; etymologiskt = urgermanska prefixet *twis- i gotiska twis-standan, skiljas (jämte möjl. *tis-, *tiz- i fornhögtyska zir-, zer-, nyhögtyska zer-); utvidgning av indoeuropeiska di- (se tve-). Stammen i tvenne vill man ogärna skilja från angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) getwinne, dubbel, som också av somliga identifieras härmed; av formella skäl kanske dock snarast att härleda från urgermanska *twinja-; jämför fornsaxiska twêne, fornhögtyska zwêne, två. En annan parallellbildning: gotiska tweihnai, båda, två och två, av urgermanska *twīh- = indoeuropeiska *du̯eik-, jämför med grammatisk växling fornhögtyska zwîg, gren (nyhögtyska zweig), egentligen: tvådelad, kluven eller dyl., ävensom sanskrit dviká-, av två bestående (jämför under tjuga slutet). — De sällsynta fornsvenska skrivningarna tvann-, tveni ha, i motsats till vad stundom antagits, ingen etymologisk betydelse. — Jfr tvinna, tvilling.