Synonymer till tve-

tve-, svenska dialekt även tvä-, tvi-, fornsvenska tve- jämte tvæ-, tvi-, forngutiska tvi-, motsvarande fornisländska, danska tve-, fornisländska även tví-, medellågtyska twe-, fornhögtyska zwi-, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) twi-, ävensom sanskrit dvi-, latin bi- (av *du̯i), litauiska dvi-; jämför grekiska di- av *di- eller *du̯i- ävensom till exempel sanskrit dvayá-, tvåfaldig, grekiska doiós, dubbel, av *du̯oi-; besläktade med två och så vidare, jämför särskilt tveka, tvivel, tvist. — De nord. formernas förhållande till urgermanska *twi- är delvis oklart och på grund av den ovissa kvantiteten mångtydigt. Noreen Aschw. Gr. 83 3 a ansätter fornsvenska tvē-, tvǣ- och fornisländska tvé- och utgår för dessa former från urgermanska *twīh- (= gotiska tweih- i tweihnai, två och två; jämför tvenne); man vill dock endast i nödfall skilja dem från det västgerm. twi-. Om ordet se för övrigt utförligt G. Bergman Ark. 37: 160 f. — Tveba(c)k, sydsv. dialekt och gotländska, ett slags surt och mjukt rågbröd, även i äldre nysvenska, motsvarande danska tvebak, skorpa, från lågtyska twebak = nyhögtyska zwieback; egentligen: två gånger bakat; jämför för övrigt biscui. — Tvedräkt, se -dräkt 3. — Tvestjärt, insekten Forficula auricularia, fornsvenska twestiærter, Läk.-B.: 'for madk j öronen som kallas twestiert' = norska tvistert, danska dialekt tvestjert; jämför svenska dialekt tvestyrta; syftande på den kluvna 'stjärten' (kitintången i bakkroppens spets), liksom också danska øre(n)tvist = sydsv. dialekt örontvist (till urgermanska *twis-, i sär; se tvist), äldre danska ørnetvinge, danska dialekt øretvinde (urgermanska *twizn-; se tvinna). Ett stort antal beteckningar härröra från den allmänt spridda folktron, att tvestjärten gärna kryper in i öronen och kniper sönder trumhinnan, ss. (utom de redan nämnda) svenska öronmask, nyhögtyska ohrwurm, -käfer, -bohrer, -kneifer [-p-], öhrlein, holl. oorworm med med, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) éarwicga (engelska ear-wig), franska perce-oreille (till percer, genomborra; bildat som pince-nez), rumän. urechiuşă, urechiță (dimin. av ureche = latin auricula), italienska verme auricutare, ryska ucho-vertka (till ucho, öra). Med avs. på ursprunget till namnen med betydelse 'mask' (jämför språkprovet från fornsvenska) se under vurm. — Tve-, tvätola, -torad, -to(r)ling med med, svenska dialekt, som tillhör båda könen, hermafrodit, motsvar. nisl. tví-tóli, -a, norska tvitola, danska tvetulle, till fornsvenska tōl och så vidare, verktyg, redskap (här: genitale), varom to 1 slutet. Sv. dialekt tvetussla, -tössla det samma, norska tvitusla (varav -tutla), äldre danska tvetosse föras av Torp Etym. Ordb. till turs, tuss (jättarna ansågos stundom för tvekönade); men häremot talar bland av äldre nysvenska tvätose, Spegel 1712 från Smål. ('som är både tose och töös'), tvetosa, Mörk Adalr. 1742 — 3. Sv. dialekt tveto(r)na det samma erinrar starkt om äldre nyhögtyska zwiedorn (nyhögtyska zwitter, av fornhögtyska zwitar(a)n), vars senare led är dunkel; jämför även nyhögtyska dialekt zwister det samma och svenska dialekt turre, hermafrodit, gallhöna. — Härtill även ortn. Tväbäck Vgtl., beläget vid sammanflödet av två bäckar. SOÄ IX. 2: 54.