Synonymer till offer
Utforska synonymer och betydelser för offer
Betydelse:
— "han betalade hela sonens utbildning, men det kändes inte som ett offer"
Betydelse:
Betydelse:
— "krigets offer"
— "hon föll offer för en kula"
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för offer.
Offer i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Syn: Offring
-
Allt, hvad man framär som gåfva åt såsom gudomligheter dyrkade väsenden, för att betyg dem sin vördnad eller tacksamhet, vinna deras gunst eller blidka deras vrede.
Ex: Frambära, lägga sitt offer på altaret. (Fig. talesätt) Vår herre förser väl offret, sörjer väl för anskaffandet af hvad som behöfs. Se f. ö. Mennisko-, Bränn-, Tackoffer, m. fl.
-
hos katolikerna
Ceremoni vid messan, då presten, vänd åt folket, framhåller patenen till kyssning och emottager de trognes gåfvor. jämför Messoffer.
-
i åtskilliga landsorter
Vissa till presten eller kyrkobetjeningen, vid vissa tillfällen af församlingen sammanskjutna gåfvor, hvilka äro att betrakta som ordinarie inkomster.
-
Se Uppoffring. göra ett och af
Syn: Uppoffra
-
Den, som bringas i förderfvet eller måste lida för en annan, eller som lider till följe af egna begär, dårskaper eller äfven till följe af sin dygd.
Ex: Han bef ett offer för partihatet. Ett offer för smädelsen. Han är ett varnande offer för sina begär. Sten Sture blef ett offer för sitt ädelmod.
Historik & ursprung för Offer
-
Substantiv
offer = fornsvenska, danska = fornisländska offr, från fornsaxiska offer eller ett motsvarande angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ord = fornhögtyska offar; till offra, fornsvenska offra (även -ö-), frambära, offra, erbjuda = fornisländska offra, danska ofre, från fornsaxiska offrôn eller angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) offrian (engelska offer, erbjuda, möjl. påverkat av franska offrir) = fornhögtyska offarôn, från latin offerre, frambära, bringa, av ob-, mot, och ferre, bära (urbesl. med bära). Jfr följ. — Offerre i denna betydelse syftar egentligen på kultmenighetens framräckande eller 'offrande' av brödet och vinet i nattvarden; se Braune PBB 43: 392 n. 2. — Ett annat ord är fornhögtyska opfar, opfarôn (nyhögtyska opfer, opfern) = m nyhögtyska opper, oppern, tidigt (enl. Braune senast på 300-till) lånat från latin operāri, vilket av de båda latin orden ursprungl. ensamt hade betydelse 'offra' och redan i hednisk tid var ett kultord i denna användning; egentligen: arbeta, verka (= operera). — Inhemska urgermanska uttr. för 'offer, offra' äro blot, blota; gotiska hunsl (= angelsaxiska eller fornengelska (700–1100), fornisländska húsl i betydelse 'altarets sakrament'; enl. vanligt antagande även på Rökstenen); och vidare gotiska sauþs (till sjuda i betydelse 'koka'; se den/det och); jämför även fornisländska sóa, offra (se under sona).
Se även: offert 1
Källa: Hellquists (1922)