Utforska synonymer och betydelser för räcka

Betydelse:

rad (1), följd (2)

— "laget har en lång räcka SM-segrar"

räcka substantiv

Substantiv som betecknar en sammanhängande följd, kedja eller serie av något som kommer i ordnad ordning eller utgör en längre sträcka.

följd / serie / längd

Används när man syftar på en rad, kedja eller ordnad följd av delar, händelser eller föremål; även om en sammanhängande längd eller utsträckning.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för räcka.

räcka verb

1

Att nå så långt att något kommer fram till ett mål, en gräns eller en person; att vara tillräcklig i räckvidd eller utsträckning.

nå fram, komma åt

Används när någon eller något når fram fysiskt eller bildligt, till exempel med handen, blicken eller en föremåls räckvidd.

2

Att vara nog för ett behov, en tidsrymd, en mängd eller ett syfte; att räcka till.

vara tillräcklig

Används när något räcker till i omfattning, mängd eller tid, ofta med betydelsen att det är nog eller håller.

3

Att sträcka fram, lämna över eller överräcka något till någon; även i äldre eller mer litterär användning om att ge eller överlämna.

räcka över, lämna fram

När man för handen eller ett föremål mot någon annan för att ge dem något direkt.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för räcka.

auto_stories

Räcka i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Utsträcka och gifva.

    Ex: Räcka handen åt någon ell. räcka någon handen. Räcka frám, Räcka néd, sträcka ned. Räcka úpp, út, ö´fver, se Uppräcka, &c.

    Syn: Framräcka

  • Sträcka, rad. En lång räcka af rum.

  • Ex: Räcka jern, utsmida det under hammaren till stänger. Räcka hudar, sträcka dem.

  • stundom äfv. aktivt

    Nå, sträcka sig, utbreda sig (ända till). Han räckaker upp till taket. Fjällarne räcka upp i skyn. Jag räckake taket med handen. Sätt det så, att jag räckaker det. Bordet räckaker från ena ändan af rummet ill den andra. Finska viken räckaker ända fram till Petersburg förbi Helsingfors. Bältet räckaker ihop om lifvet. Skärpet räckaker två gånger om lifvet på honom. Gördeln räckaker icke omkring. Alléen räckaker ett stycke inom staden. Rocken räckaker ned till, räckaker nedom knäet. Klädningen räckaker upp till halsen. Sandbottnen räckaker utefter hela stranden. Tåget räckete öfver borggården långt ut igenom porten.

  • i fråga om tid

    Vara, fortfara. Riksdagen räckaker ännu. Deras vänskap räckaker ej länge.

  • Räcka ell. räcka ti´ll, förslå. Provianten räckake till våren. Gifva, så långt det räckaker. Veden räckaker öfver jul. Det räckaker till åt många. Klädet räckaker ej till. Tiden räckaker ej till för mig att skrifva mer.

history_edu

Historik & ursprung för Räcka

  • Verb

    1. räcka, fornsvenska rækkia, räcka, sträcka (sig), nå, räcka till = fornisländska rekja, utveckla, utbreda, danska række, gotiska ufrakjan, sträcka ut, fornsaxiska rekkian, medelhögtyska recken, sträcka, räcka, förklara, berätta (= fornhögtyska, nyhögtyska: sträcka ut), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) reccan, ungef. det samma, även: räkna, av urgermanska *rakjan, en (intensiv- eller iterativ)bildning på indoeuropeiska -ei̯ō till den indoeuropeiska roten reg i latin rego, riktar rätt, styr (se regera), grekiska orégō, sträcker, samt i sanskrit, forniriska och litauiska, vartill även rak och lånordet råka verbet; möjl. sammansmält med en avledning av rak. Av samma avljudsstadium: urgermanska *rakō- = fornsaxiska raka, räkenskap, fornhögtyska rahha det samma, även: tal, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) racu, räkning, förklaring, berättelse, motsvarande fornisländska rǫk n. pl., förlopp, utveckling, ursprung, orsak, och Ragna rǫk, gudarnas (slutliga) öde (se Ragnarök). Med e-vokal: se under rak och räkna. Med urgermanska ō-vokal: urgermanska *rōkian = fornisländska rǿkja, bry sig om; se rykt och rykta. — Betyd. 'förklara, berätta, räkna', som uppträda även i räkna, utgå från den av 'göra rak eller riktig' > 'lägga till rätta, bringa i ordning'; jämför berätta till rät. I fråga om betydelse-växl. 'berätta' och 'räkna' jämför (det obesläktade) gotiska rahnjan, räkna, sanskrit racá-yati, ordnar, och fornslaviska reką, säger, eller fornhögtyska redia, räkenskap, tal, berättelse, (nyhögtyska rede), och gotiska raþjô, räkning, eller tal och engelska tale, berättelse; betr. fornisländska rǫk, orsak, jämför det med nyssnämnda gotiska raþjô besläktade latin ratio (se ration, ranson och reson). Se för övrigt följ. samt rät. — Parallellrötter: indoeuropeiska rig i till exempel grekiska orignáomai, sträcker mig = urgermanska rik ~ raik i medelhögtyska reiken, fornhögtyska, nyhögtyska reichen, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) rǽcan (engelska reach), räcka, av urgermanska *raikian; ävensom indoeuropeiska rek i gotiska rahnjan, räkna (se Ragnarök).

    Se även: räcka 2

  • Verb

    2. räcka, rad, 1709, Sahlstedt 1773, allm. i dialekt (till exempel lagårdsräcka) = norska rekkja, danska række; till verbet räcka; i nysvenska litteratur delvis danism.

    Se även: räcka

Källa: Hellquists (1922)

format_list_bulleted Exempelmeningar

  • Pengarna räckte förstås inte till allt.
  • Pengarna räckte gott och väl till insatserna för de två lägenheterna.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för räcka

Korsordslösningar för räcka