Synonymer till hinna
Utforska synonymer och betydelser för hinna
Betydelse:
— "det var en tunn hinna av is på sjön"
hinna substantiv
En tunn skyddande eller täckande yta, oftast som ett mycket tunt skikt, membran eller skal på eller runt något.
Tunt lager eller membran
Avser en mycket tunn, sammanhängande yta som täcker, omsluter eller avskiljer något; kan vara biologisk, fysisk eller bildlig.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för hinna.
hinna verb
Verb som betyder att få tid, lyckas göra något eller bli färdig med något innan tid eller möjlighet tar slut. Används om att med marginal räcka till för en uppgift eller att avsluta något i tid.
komma i tid
Avser att vara punktlig eller få något gjort innan en viss tidpunkt, så att man inte blir sen eller missar tillfället.
Verb som betyder att nå fram till någon eller något, komma fram till en plats eller få fatt i någon under rörelse. Innebär ofta att man når ikapp eller fram innan avståndet eller tiden hindrar det.
uppnå / nå fram
Avser att komma fram till ett mål, en plats eller ett slutmål; betonar själva framkomsten eller att man når det man siktar på.
tillryggalägga / komma
Avser att förflytta sig en viss sträcka eller komma fram till en plats, med fokus på rörelsen och sträckan som överskrids.
komma ifatt / få fatt
Avser att nå ikapp någon eller något som rör sig framför en, särskilt i betydelsen att minska avståndet och nå fram till samma nivå.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för hinna.
Hinna i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Tunt öfverdrag, som bildar sig på ytan af flytande ämnen, antingen genom fördunstning eller deras tjocknande genom hetta.
-
fysiol.
Benämning på sidovis hopfogade fibrer, af hvilka somliga bidraga att bilda röreller kanalformiga organer, såsom blodkärl magen och tarmkanalen.
Ex: m. m.
-
Ex: Hinna på´, úpp. Hinna någon, som gått, ridit, åkit förut. Gå före; jag hinnerer snart.
Syn: Upphinna, Uppnå
-
Tunt, fast öfverdrag, som bildar sig på sår, först då de börja att läka ihop.
-
Komma fram till ett mål, till ett ställe, dit man ämnat sig. Hinna målet för sin vandring, sin resa.
Ex: Hinna toppen af ettberg (Fig.) Hinna målet, ernå, hvad man haft i sigte, t. ex.: hinna målet ör sina önskningar.
Syn: Nå
-
Tillryggalägga. Han har redan hunnit halfva vägen.
-
Ex: Hinna fram till målet, till sin bestämmelsort. Hur dags kunnevi hinna fram? Kulan hann icke fram, gick icke fram till målet eller dit man sytfade. - Hinna förbi´, fö`re, förút, igènom, i´n, néd,omkri´ng, út, ö´fver, komma förbi, före, o. s. v. Hinna óm, komma framom, före någon, som förut varit före; äfv. (fig.) komma längreän en annan i arbete, föreag, o. s. v., t. ex.: Han hinnaner snart om sin äldre bror i latinet. Hinna på´, úpp se Upphinna. Hinna úpp emot, gå upp emot, t. ex.: Han hinnaner på långt när ickeupp emot Linné. Hinna ´úpp till, hinna fram till, räcka upp till. - Hinnaùnan, komma undan, innan någon efterföljande upphinner en; få tidpå sig att undkomma.
Syn: Nå, Räcka
-
Hafv a tillräcklig tid att göra något att få någotfärdigt. Jag hinnaner ej bli färdig i dag. Jag hinnaner ej att göradet. Om jag hinnaner, så kommer jag. (Aktivt) Han hinnaner ingen väg, gör inga framsteg, får ingenting färdigt.
Ex: Hinna méd, få slut på något, få färdig. Jag har ej hunnit medalltsammans. Jag hinnaner ej med att göra det.
-
Fortkomma i arbete, förehavvande af hvad slag somhelst. Huru långt har du hunnit i ditt arbete. Jag har ejhunnit långt ännu. Jag har hunnit till sista sidan. Huru långt har ni hunnit med er process?
Syn: Komma
-
Räcka till. Det hinnaner ej ibland så många.
Ex: Hinna frám, igènom räcka, sträcka sig ända fram, igenom. Hinna ihóp, säges om någo, som är tillräckligt långt, bredt, vidt, ör att ändarna eller sidorna gå ihop, kunna förenas. Hinna i´n, néd, räcka in, ned. Hinna ti´ll, räcka till, vara tillräckligt, t. ex.: Detta kläde hinner icke till en rock. Ingenting vill htill i det huset. Vinet hinnaner till för alla.
Historik & ursprung för Hinna
-
Substantiv
2. hinna, substantiv = fornsvenska, fornisländska = danska hinde; av urgermanska *hennōn-; bland av sammanställt med forniriska ceinn, fjäll, korn. cennen, hinna; indoeuropeiska *kendnā-; till indoeuropeiska roten (s)ken i skinn; se Lidén Språkv. sällsk. i Upps. förh. 1891-94 södra 75 f. Isl. himna är obesläktat.
-
Verb
1. hinna, verbet = fornsvenska: hinna upp el: ned = danska dialekt hinde; egentligen: få tag i = gotiska hinþan st. verb, fånga; i avljudsförh. till fornsvenska hanna, röra vid, och fjärmare besläktade med angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) huntian, jaga (engelska hunt). I den fornsvenska och nysvenska betydelse 'hinna med' antagl. påverkat av fornsvenska inna, hinna med, uträtta = fornisländska, allm. urgermanska verb (dock ej i gotiska): bringa in och dyl., avledning av urgermanska inn-, förstärkt form till urgermanska in = nord. i, jämför till exempel inbördes. — Se för övrigt behändig. — Verbet böjdes till inpå 1700-till svagt (ipf. hinte, hinde). Den starka böjningen (Sahlstedt 1773: hann och så vidare) beror på anslutning till finna, vinna och så vidare Jfr liknande övergång till stark böjning hos knyta, kvida, skryta, snyta, strida, tiga.
Källa: Hellquists (1922)