Utforska synonymer och betydelser för ruva
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
ruva substantiv
Substantiv som betecknar en sårskorpa eller annan skorpartad beläggning som bildas på hud eller yta.
sårskorpa, skorpartad beläggning
Används om en hård, torr skorpa som täcker ett sår eller en beläggning som liknar en sårskorpa.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för ruva.
ruva verb
Att ligga stilla på ägg för att hålla dem varma tills de kläcks; används om fåglar och i överförd bemärkelse om att ligga eller sitta skyddande över något.
äggkläckning
Används när någon ligger på ägg för att värma och skydda dem under ruvningen.
Att hålla noga uppsikt över något eller att tänka efter länge och bekymrat; omfattar både fysisk bevakning och mental eftertanke/grubbel.
grubbla
Används när någon sitter eller går och tänker på något länge, ofta oroat, bekymrat eller eftertänksamt.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för ruva.
Historik & ursprung för Ruva
-
Verb
2. ruva, om fåglar och bildl. om personer, 1695 (bildl.) och 1705 med flera: rua; kanske snarast, med Noreen V. språk 3: 259 med flera, dialektform för ruga = norska rūga (liksom dialekt (hö)tjuva för (hö)tjuga och juger för juver); egentligen: ligga på en (liten) hög, till svenska dialekt, äldre nysvenska (till exempel Bureus och 1640) rūga, fornisländska hrúga, (liten) hög (se rugge); med -k- i danska ruge, ruva (av rūka) = norska rūka, ligga eller sitta framstupa, uppstapla, som hör till substantiv ruka. Enl. Falk-Torp under ruge bör ruva däremot hellre sammanställas med norska ruva, höstack, hög = fornisländska hrúfa. — Alltså egentligen ett förkortat uttryck av samma slag som svenska och svenska dialekt ligga, av ligga på ägg och den/det; jämför franska couver, italienska covare, ruva, av latin cubāre, ligga, eller nyhögtyska brüten, ruva, egentligen: värma (näml. äggen); jämför även värpa, egentligen: kasta, franska pondre det samma, egentligen: lägga. Dylika uttr. ha tydl. först uppstått i allmoge- och fackkretsar, där de i sin förkortade form utan svårighet uppfattats.
-
Substantiv
1. ruva, sårskorpa, fornsvenska ruva = fornisländska hrufa, norska rŭva; jämför finska lånordet rupi det samma (av urgermanska *hruƀī), ävensom medellågtyska rof, sårskorpa, fornhögtyska (h)ruf med, skorv, utslag (nyhögtyska dialekt rufe); i avljudsförh. till fornisländska hrjúfr, skrovlig (vartill hrýfi f., skorv), fornhögtyska riob, skorvig, spetälsk, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hréof, skorvig; besläktade med litauiska nu-krùpęs, skorvig, lettiska kr'aupa, skorpa, med med — Fsv. och äldre nysvenska rug(h)a det samma har sekundärt gh (av w, som i vissa dialekt utvecklats ur det ƀ som ligger till grund för v i ruva), jämför stuga ~ stuva. — Till samma grundrot, indoeuropeiska kru (se adjektiv rå), höra fornisländska hrúðr med, skorv, och så vidare samt andra under ryl anförda ord; se för övrigt rysa och kristall. — I båda fallen med samma betydelse-utveckling som i skorv.
Källa: Hellquists (1922)