Synonymer till knalla

knalla, gå sakta och den/det, Topelius 1840: 'Jag knallade mig upp', jämför norska knallra, knaldra det samma, även: gnaga, gnida, danska dialekt knaldre, småsyssla; tydligen för övrigt identiskt med (äldre) svenska knalla i betydelse 'snatta' och den/det, till exempel G. F. Dahlgren: 'Inspektören., knallar litet och stjäl kanske'. Grundbetyd. är alltså ungefär: knåpa, småpyssla (på olika sätt), och betydelse 'gå' sekundär. Sannol. av ett urgermanska *knazlōn, jämför svenska knassla (sig fram), stundom även såsom i vissa svenska dialekt (till exempel Frykd.) 'knapra' E. Carlén 1846, till norska och danska dialekt knas, smulor, fnask, och knasa, krossa, krasa (se knase och knast). Knalla förhåller sig till knassla som svenska dialekt fnalla, smått knåpa, till det *fnassla, som väl bör förutsättas för substantiv fnassel. Betyd. 'gnaga' och 'snatta' uppträda i båda ordgrupperna (jämför fnaska). Jfr även parallellismen fnas och fnask ~ norska och danska dialekt knas och svenska dialekt knask.