Synonymer till valla

4. Vall-, Valla, ortn., urspr. pluralis (liksom Haga, Vånga, Åsa, Angå och så vidare), i regel till vall l i den i äldre svenska vanliga betydelse 'slät mark, fält', i sht om en slätt avsedd eller använd för ett visst allmänt ändamål (ting, marknad, kult), alltså om ställen som varit medelpunkter i bygden; ofta i närheten av forna kultplatser; jämför till exempel Valla, by på Frösön Jtl., där fordom lagting och marknad holl.s, Valla vid Linköping (märk det närbelägna Mjärdevi av fornsvenska Nicer-dhavi: N j or d), Valla Gåsinge sn Södermanland (i närheten av Ullevi, N är lunda, 'Njords lund' och Ljunga, jämför »Lionga J>ing» vid Linköping), Vall Torsåkers sn Gästr., förr tingsplats (nära Vi), Vallby Bro sn Uppl. (nära Ullevi), Tingvalla, gammalt namn på Kärlstad, och så vidare Se Wessén Forntida gudsdyrkan i Östergötland södra 5 (Meddel. fr. Ögtlds Fornm.-fören. 1921) med litteratur. — I flera fall utgår dock n svenska Vallby från ett fornsvenska Vadhby, liksom åtm. en gång nysvenska Skälby från fornsvenska Skcedhbij. — Endast medelbart ingår vall l i ortn. V al l s ås Mark Vgtl., av äldre nysvenska Vallsvinås (fornsvenska *Valsvina-äs), sannol. med SOA IX. 2: 131 till ett vallsvin, dvs. svin som gå i vall på det slags allmänning, som i landskapslagarna kallas svinavalder.

1. valla, driva boskap i vall, se vall 2 slutet.

Se även: vall

2. valla i uttr. gå och valla, vandra och den/det, fornsvenska valla, vandra, gå omkring, från medellågtyska wallen, även: vallfärda = fornhögtyska wallôn (nyhögtyska wallen, i sht vallfärda), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) weallian, vandra, vallfärda; jämför fornisländska vallari, tiggare, landstrykare, från medellågtyska waller, wallæ̂re, pilgrim (jämför svenska folkvisornas vallareman det samma); av omstritt ursprung. Kanske snarast till roten i välta och där anf. ord (jämför fornisländska valka, gå och driva; se valka), i så fall möjl. av *waln- (jämför Falk-Torp södra 1345; säkerl. ej med Schrader av förgerm. -ldl-); enl. Sievers IF 4: 337 däremot av urgermanska *waðl- till fornhögtyska wadalôn, ströva omkring, eller enl. Brugmann IF 18: 436, likaledes av *waðl-, till roten i vaja och väder. Jfr villervalla. — Härtill vallfart, Swedberg 1692 (Dahlberg och 1660 i betydelse 'vallfartsort') = danska val-fart, från nyhögtyska wallfahrt, av medelhögtyska walle-vart. Försvenskat i det senare vallfärd, till exempel Gjörwell 1798.