Synonymer till strutta

strutta, Vitalis 1825 ('De struttade kring i den granna salongen'), Törneros 1825, Knorring 1838, av Rydqvist SSL 1: 204 betecknat som sveamål, av Dalin 1853 som vard.; sent lån från det i dialekt allmänna strutta, gå med stultande eller stötande gång, hoppa omkring, hoppa, studsa, i Ska., även strutta emot, sträva emot (jämför strntter, liten gosse, strutta, liten flicka). Ordet är inhemskt och stämmer för övrigt formellt med medelhögtyska, nyhögtyska strot-zeu, vara uppblåst, svälla; danska strntte, yvas och den/det kan ha sitt // från ipf. till äldre danska strude, svälla = danska dialekt strudc, stå ut, liksom engelska strut det samma anses kunna utgå från det med äldre danska strude väl identiska medelengelska struten, svälla och den/det (engelska dialekt strout), av angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) strutian, stånd out stiffly = medelhögtyska striuzeu, resa sig å ända med med; jämför även medelhögtyska strozzen, svälla (av urgermanska strut-). Orden sammanhänga i alla händelser med lågtyska strutt, styv, och med strut. Grundbetyd, i strutta är alltså: gå styvt. I betydelse 'svälla, pösa' (till exempel P. Hallström) är ordet lånat från danska (H. Olsson Spr. och st. 16: 122). Se j för övrigt strut.