Synonymer till vall
Utforska synonymer och betydelser för vall
Betydelse:
Betydelse:
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för vall.
Vall i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Gräsbeväxt mark. Deaf Gräsvall, Ängsvall, (gammalt) Hjordvall = betesmark, Svinvall = betesmark ör svin, Hårdval, Sidvall, med flera Betyder: Betesmark, i uttrycken: Köra ell. drifva bokskapen i verb, ut på betesmark; gå i verb, vakta betande boskap; även gå på bete. I folkspråket säges: Köra verb, drifva verb, gå verb, till exempel: Gå verb med korna.
-
Förskansning, liknande en mur, uppföd antignen af jord eller af sten, eller af jord och sten tilslammans, af trä eller af faskiner.
Ex: Staden omgifves af vall och graf. Vallar krign ett läger.Fästningens vallar. - Har sammansättningarna: Jordvall, Trävall, Fästnings-, Tvär-, Ryggvall, m. fl.
-
i äldre språdket
Fält, jemn mark, plan. Häsla verb, med hasselkäppar utmärka platsen för ett envig. - Deraf Vigvall (stridplats), Kyrkvall.
-
Jordvall till skydd emot vatten.
Ex: Fördämning.
-
sjöt.
Brant kust.
-
Kust, strand. Skånska vallen. Pommerska vallen.
-
Upphöjdt kant på biljardbord.
Historik & ursprung för Vall
-
Substantiv
1. vall, gräsbevuxen mark (i bland av gräs-, hård-, ängsvall), jämn mark (jämför kyrkvall), fornsvenska valler, valder (a- och u-stamsböjn.), fält, mark, säter = fornisländska vǫllr (pluralis vellir), danska vold, voll, samma ord som fornsaxiska, fornhögtyska, nyhögtyska wald, skog (jämför valthorn), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100), engelska weald det samma, engelska wold, slätt och den/det, av urgermanska *walþu- (*walðu-); av ovisst ursprung: av Solmsen KZ 42: 214 n. 4 (med litter.) ställt till fornslaviska vlatĭ, hår (av *u̯olti-), forniriska folt det samma (av *u̯olto-), grekiska lásios, trädbevuxen med med (av *u̯l̥ti-; se det dock sannol. ej besläktade lund), och så vidare; enl. andra till sanskrit vāṭa- (av -lt-), vāṭi-, trädgård, park; för övrigt blott ännu osäkrare antaganden. Till betydelse-växlingen jämför under lund. Se även följ.
Se även: vall 2
-
Substantiv
2. vall i gå, köra (i) vall (ett liknande uttr. hos P. Brahe 1581), jämte valla, driva boskap i vall, vakta betande boskap, till efter 1658; till vall 1 i betydelse 'ängsvall' och den/det
-
Substantiv
3. vall, förskansning, skydd mot vatten, kust, strand (till exempel svenska vallens höjning), fornsvenska vall = danska vold, i betydelse 'kust' val, från medellågtyska wal (genit. walles) eller, i betydelse 'kust', från lågtyska eller holl. = fornsaxiska wal, mur, klippvägg, medelhögtyska wal, fästningsvall, ringmur (nyhögtyska wall), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) weall (engelska wall, vägg); gammalt lån från latin vallum, förskansning, pålverk, väl kollekt. till vallus, påle, antagl. rotbesl. med svenska dialekt val, rund, käpp, fornisländska vǫlr och så vidare (se val 1).
Källa: Hellquists (1922)