Synonymer till knalle
Utforska synonymer och betydelser för knalle
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
En mindre, ofta tydligt avgränsad höjd i terrängen.
Höjd i terrängen
Ord för en mindre höjd eller upphöjning i landskapet.
Historisk benämning på en person som vandrade omkring och sålde varor.
Ambulerande försäljare
Benämningar på en kringresande försäljare, ofta verksam på landsbygden.
Ett hårt, torrt bröd, särskilt sådant som kunde användas som skeppsproviant.
Skeppsproviant
Benämning på hårt bröd som användes som proviant ombord på fartyg.
Hård brödbit
En brödbit som blivit hård och torr.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för knalle.
Knalle i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Ex: I.
-
Gammal benämning på kringstrykande Vestgötar. - Kommerförmodligen af det gamla provinsordet Knalla, gå, drifva omkring. jämför Skålknalle.
Historik & ursprung för Knalle
-
Substantiv
3. knalle (västgöta-) till exempel 1796, förr även skålknalle; möjl. till knalla, gå sakta, jämför biformen knallare Smål., Hall.; alltså med syftning på västgötaknallarnas gårdfarihandel; eller snarare med Hyltén-Cavallius Vär. 1:62 (1864) elliptiskt till Knall(a)bygden, benämning på vissa härad av Älvsborgs län, till knall(e) 1, alltså: höglandet eller dyl.; knappast däremot till det med knalle 1 identiska norska knall, grobian (jämför även danska bondeknold, bondknöl, till, knold, knut, knöl med med). — Kallades, åtm. förr, i Vgtl. även nase och nasare.
-
Substantiv
1. knalle (berg(s)-) eller knall, 1673: knallar pluralis = danska dialekt knald det samma, samma ord som norska knall, grobian, jämför sydty. dialekt knalle ds; enl. somliga av urgermanska *knazla- till roten knas i danska knase, knacka sönder = svenska dialekt knasa, coire. Kanske att jämföra med fornisländska knollr, rund bergstopp, danska knold, knöl, även om personer, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) cnoll, bergstopp, lågtyska knolle, knöl, medelhögtyska knolle (nyhögtyska knollen), (jord)klump med med, jämför knöl; enl. somliga av urgermanska *knuzla-, till knusa; jämför även knös. — Se för övrigt knalle 2, 3 och knalt.
-
Substantiv
2. knalle, brödsort, 1558, 1570: knallar pluralis, jämför danska dialekt knalder, litet stycke av ost och den/det: egentligen = föreg.
Se även: knalle 1
Källa: Hellquists (1922)