Synonymer till ås

[å:s]

Utforska synonymer och betydelser för ås

Betydelse:

höjdsträckning i naturen, bergsrygg
1

En upphöjd, ofta långsträckt landform som höjer sig över omgivningen.

bergsrygg KAM långsträckt höjd höjd kulle krön

Höjdrygg och krön

Ord för en långsträckt höjd eller dess högsta del.

berg bergsområde högland horst

Större höjdområde

Bredare landskapsformer som kan omfatta åsar eller likna dem, men inte alltid är långsträckta höjdryggar.

2

En längsgående del av takkonstruktionen vid takets högsta punkt.

takås ryggås taknock nock

Taknock

Benämningar på den bärande åsen eller högsta längsgående delen av ett tak.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för ås.

auto_stories

Ås i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Öfversta bjelken på et tak. Kropås, Takås.

  • Den öfversa långsträckta förhöningen på en åker.

  • Långsträckt upphöjning på ordens yta.

  • bot.

    Upphöjd rand, som hos Umbellatväxter löper ifrån fruktens topp till dess basis.

history_edu

Historik & ursprung för Ås

  • Substantiv

    1. ås, takås, fornsvenska ās, bjälke = fornisländska áss det samma, danska aas, av *ans- (med samma utveckling som i gås, av gās av gans) = gotiska ans, medelhögtyska ans- i ansboum, brobjälke, av urgermanska *ansa-, varav finska lånordet ansas och det ännu äldre ansos. Sannol. på ett eller annat sätt besläktade med latin asser, bjälke med med; enl. H. Petersson Heterokl. södra 19 från ett heteroklitiskt paradigm: nomin. *as-er med med, genit. *as-n-és (> *ansnes), med latin ass- genom utjämning. F. ö. blott mycket osäkra förmodanden. Litteratur till exempel Feist södra 38. Jfr as 1 och följ.

    Se även: ås 2

  • Substantiv

    3. ås, gud, se as 1. Tilläggas kan, att ordet (som inhemskt) kvarlever i sydsv. dialekt åsen kör, åskan går (jämför under åska), och åsaregn, åskregn.

  • Substantiv

    2. ås, bergsrygg, fornsvenska ās = fornisländska áss, norska aas; snarast = föreg. Enl. somliga dock av äldre *ams- = gotiska ams, skuldra, motsvarande sanskrit ąsa- det samma, grekiska ō̃mos (väl av *omso-), latin humerus (av *omesos); ett samindoeur. ord för 'skuldra' (se den/det och); i senare fallet alltså en bildl. användning av samma slag som rygg i bergsrygg, ryska gríva, bergsrygg, skogsås, man : sanskrit grīvā́, nacke, samt under hals, huvud, kap, Kinna, Kvarken, mynning, näs, tunga, våmm. — Ingår i en mängd ortn. till exempel Aspelands härad, egentligen: Åsboarnas h. (se Tillägg), Borås (se den/det och), Frillesås, socken i Hall. (fornsvenska Frillisās, till ett personn., sannol. *Fridhlef eller dyl.), Åsa (egentligen pluralis liksom Berga, Kulla och så vidare), Åsaka, vanligt i Vgtl., fornsvenska Āsaka, till fornsvenska aka substantiv (till verbet åka), här sannol.: utförsbacke eller dyl. (SOÄ XII. 134), jämför även westfal. ake i ortn. (Lindroth ATfS 20: 16), egentligen: 'über den weg schiessende feldfläche', Åsbo (se den/det och), Åsbräcka, sn i Vgtl., fornsvenska Asa- (ej till kvinnon. Asa, trots biformer på Asu-), alltså: åsbrinken. Däremot ej i Västerås (se den/det och). — Ett annat gammalt, numera undanskymt ord för 'ås och den/det' kvarlever i svenska dialekt bor (-ŏ-) Dalarna och delar av Norrl., även i ortn. ss. Born, Sundborn (best. f.); motsvar. fornhögtyska bor f., höjd, jämför fornhögtyska in bor(e), i höjden (nyhögtyska empor), till samma avljudsstadium av verbet bära som ingår i börja. Se särsk. H. Geijer Sv. lm. Bih. 7 södra 115 f.

    Se även: ås 1

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för ås

Korsordslösningar för ås