Synonymer till klandra

verb

Utforska synonymer och betydelser för klandra

Verb

kritisera; hävda att ett fel har begåtts, och att den skyldiga borde vetat bättre

Att uttrycka ogillande eller lägga någon till last för något personen gjort eller inte gjort.

Kritik och förebråelser

Används när någon kritiseras, får skulden för något eller blir tillrättavisad. Vissa ord betonar anklagelsen, andra själva kritiken eller ogillandet.

auto_stories

Klandra i Historisk ordbok

Dalin (1850)

Muntligen ell. skriftligen yttra sitt ogillande af person eller sak. Klandra någon utan skäl.

Ex: Klandra en författares skrifter. (Absolut) Begär att klandra Vara fallen för att klandra - Brukas äfv. neutralt, t. ex.: Man klandrar, att han sagt detta. Hafa att klandra på något. Man har ingtet att klandra på hans seder.

Syn: Tadla
Vid domstol anföra klander å något. Klandra ett köp, ett testamente.

history_edu

Verb
klandra = fornsvenska, isl,: väcka tvist om, genom klander avhända, anmärka, tadla = norsk-danska, äldre danska klandre (i nda. lån från övriga nord. språk); r-avledning av fornsvenska och fornisländska klanda det samma; dunkelt. — Deverbativum: klander = fornsvenska = fornisländska klandr. klang, yngre lån, jämte äldre nysvenska, svenska dialekt klang, till exempel Lucidor = fornsvenska (neutr. liksom ofta i äldre nysvenska, ännu hos Lind 1749 med och n., hos Sahlstedt 1773 blott med) = danska, från medellågtyska klank, nyhögtyska klang, av fornhögtyska

Källa: Hellquists (1922)

Se vår korsordssida för klandra