Utforska synonymer och betydelser för rygg
Betydelse:
— "Försök att räta på ryggen!"
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för rygg.
Rygg i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Bakre delen af bålen på menniskor eller djur, ifrån nacken till länderna. Bära något på ryggen. Stödja sig, stå med ryggen emot något. Lägga, ligga, falla på ryggen, med ryggen vänd nedåt. Bred ell. dryg öfver ryggen, axelbred.
Ex: Rygg emot rygg, med ryggarna vända mot hvarandra. Slå ryggen af någon, knäcka ryggraden på honom. Vända ryggen åt någon, vända sig så, att man har honom bakom sig. (Fig.) Vända ryggen åt fienden, fly. Vända någon ryggen, visa honom förakt. Hålla en ryggen fri, skydda, stöda, bistå honom. Hafva god rygg, vara stark i rygen, tåla mycket. (Fig.) Han har ej rygg dertill, saknar detill förmåga eller nödiga penningar. Lägga till ryga (gammal genitiv), se Tillryggalägga. (Om kattor) Skjuta rygg, skjuta upp och kröka ryggen. - Bildar sammansättningarna: Häst-, Åsne-, Svin-, Ömkrygg, m. fl.
-
Baksidan, bakre kanten eller den upphöjda delen af vissa förremål.
Ex: Ryggen på en stol, en bok, en klinga.
-
fig.
Eftersta delen af en här, en trupp. Angripa ell. falla fienden i ryggen.
Historik & ursprung för Rygg
-
Verb
rygg, fornsvenska rygger = fornisländska hryggr, danska ryg, fornsaxiska hruggi, fornhögtyska (h)rucki (nyhögtyska rücken motsvarar närmare fornhögtyska n-stammen rucco; den starka formen kvar i till exempel zurück, tillbaka, egentligen: till rygga, och i sammans.), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hrycg (engelska ridge, tak-, bergrygg och den/det), av urgermanska *hruᵹja-; enl. Windisch med flera (dock med invändningar från Zupitza KZ 36: 239) besläktade med iriska crocenn, rygg, enl. Zupitza Gutt. södra 127 även med litauiska kriauklas, revben, samt enl. Kluge Etym. Wb. med sanskrit kruñcati, kröker sig; jämför för övrigt Persson Indog. Wortf. södra 857; hit möjl. också latin crux, kors (Vaniček). Till betydelse-utvecklingen är möjl. armen. ołn att jämföra; enl. Lidén Armen. Stud. södra 127 egentligen: krökning (besläktade med aln). Med avs. på den i flera urgermanska språk uppträdande betydelse 'bergsrygg' jämför det närmast till iriska crocenn, rygg, hörande gall. Pennocrucium, berg, och motsvarande betydelse-utveckling i latin dorsum, rygg (franska dos; jämför endossent under trassat), grekiska rákhis och så vidare; av samma slag som den i hals, huvud, tunga med flera — Ryggrad, Schroderus Com. 1640: ryggerad, I. Erici 1642: rygg- = danska rygrad, förr: ryggegrad, efter äldre nyhögtyska rückegrat, nyhögtyska rückgrat, till grat, gräte, ryggrad, bergsrygg, fiskben = medellågtyska grâde, fiskben, knota (se grad 2). I äldre nysvenska benrad, skelett = danska, ingår däremot ordet rad. — Härtill avledning rygga, verb, fornsvenska ryggia = danska rygge (om hästar).
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Rygg
NEO Uttryckslexikon
-
binda ris åt egen rygg
vålla sin egen olycka
-
gå bakom ryggen på ngn
göra ngt utan ngns vetskap
-
ha ryggen fri
vara garderad mot efterräkningar
-
ha råg i ryggen
ha moralisk styrka
-
hålla ngn om ryggen
stödja eller beskydda ngn
-
inte röra ngn i ryggen
inte angå eller bekymra ngn det allra minsta
-
kröka rygg (för ngn)
göra sig ödmjuk (för ngn)
-
lägga benen på ryggen
springa sin väg — så fort som möjligt
-
vända ngn ryggen
ej (längre) bry sig om ngn
-
vända ryggen till
visa sig hård och avvisande (mot ngn)