Utforska synonymer och betydelser för föra
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Det finns inga direkt registrerade synonymer till ordet, men följande hittades genom omvänd sökning:
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för föra.
Föra i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Förflytta från en ort till en annan, genom något slags fortskaffningsmedel (på vagn, häst, skepp och så vidare). Kan även i utsträckt mening sägas om sed, bruk, uppfinning och så vidare, som förflyttas till annan ort.
Ex: Föra säd till torget. Föra till torgs, se Torgföra; äfv. (fig.) se Torg. Föra ved på båtar. Föra varor ur landet. Det är svårt att f-, ovigt, besvärlit, olägligt att föra Oden förarde runorna till Sverige. - Föra áf, bórt, frám, igènom, ihóp, i´n, se Afföra, & c. Föra méd sig, Föra néd, omkri´ng, tillbàka, ùndan, úpp, út, å´ter, ö´fver, seNedföra, Kringföra, &c.
Syn: Medföra, Afföra, Medföra, Fullända
-
Bära. feminin ett ljus i handen.
Ex: Föra en fana, ett baner.
Syn: Afföra, Medföra, Fullända
-
Röra en kroppslem till nåot visst i målarkonsten feminin handen tillmunnen, till värjan.
Ex: Föra foten fram till väggen.
Syn: Afföra, Medföra, Fullända
-
Medfölja någon (person eller djur), för att laga, att han (det) kommer fram till ett ställe. Kammarherren förde honom fram till konungen.
Ex: Föra någon i fängelse. Föra soldater i fält, i stgriden. F någon afsides. Föra ett barn vid handen, en hsät vid betslet, leda &c. Föra ett fruntimmer, ledsaga det vid ett högtidligt tillfälle, t. ex. i en procession; leda det i dans, o. s. v. Föra vilse, Föra áf, Föra néd, omkri´ng, tillbàka, ùndan, úpp, út, å´ter, ö´fver, seNedföra, Kringföra, &c.
Syn: Vilsefara, Afföra, Medföra, Fullända
-
Syn: Leda, Bära, Gå, Afföra, Medföra, Fullända
-
Anföra, hafva befäl öfver. feminin en armé, en trupp, ettskepp.
Syn: Afföra, Medföra, Fullända
-
om liflösa ting
Hafva med sig, Floden för guldsand.
Syn: Afföra, Medföra, Fullända
-
herald.
Hafva i sitt vapen. Denna familj för i sitt vapen ettkors i rödt fält (figurligt)
Ex: Föra något i skölden, hafva något i sinnet.
Syn: Afföra, Medföra, Fullända
-
Handtera. Han för värjan väl.
Ex: Föra tyglarna, knifven, penseln, pennan. Föra vapen, handtera vapen, t. ex.: Han för sina vcapren väl: äfv. kriga, t. ex.: Sverige förarde vid den tiden vapen emot alla sina grannar.
Syn: Afföra, Medföra, Fullända
-
Ex: Föra sitt hufvud, kroppen väl, hafva acker hållnig på hufvudet,kroppen. Föra krig, vaa i krig med någon. Föra till boks anteckn i räkenskapsbok. Föra räkning, bok öfvernågot, anteckna något i räkning, bok. Föra på ens räkning, anteckna på ens räkning, t. ex.: Fördessa varor på min räkning. Föra en process, hafva rättegång med någon, t. ex.: Han harför närvarande en process att föra med, emot sin granne. Föra en process för någon, utföra en process såsom ombud förnågon annan. Föra ett tal, ett språk, nyttja, bruka, &c., t. ex.: Föra fritt tal, språk. föra ett ord beständigt i munnen , påläpparna, på tungan, beständigt bruka det. föra ordet, leda öfverläggningarna i en församling. I oträngdt mål föra Guds namn påtungan, . . . . . uttala det. Föra regeringen, styrelsen, regera, styra, t. ex.; Föra regeringen i, öfve ett land, styrelsen i en provins,(Fig.) Föra bakom ljuset, bedraga, vilseföra, missleda. Föra sig något till sinnes, besinna sig på, erinra signågot. Föra en något till sinnes, minnes, erinra om, föreställa. Föra i villfarelse, vilseleda. Föra i olycka., förorsaka olyca. Föra en dygdig lefnad, lefva dygdigt. Föra stat, föra stor stat, Föra ett kristligt lefverne, lefva som en kristen. föra klagan,klaga. Föra ens talan, som obud utföra ens process. Hvem skall föra åra runor så väl med den äran? hvem skall så väl beätta, besjunga vårabedrifter, öden? Föra någon på ett talämne, inleda någon i tal om något. Föra någon på en tanka, hos honom väcka tankan på något. F.på andra, bättre tankar, väcka, ingifva, & c. Föra till ända, Föra sig väl, hafva vacker, värdig hållning påkroppen. Hästen för sig väl.
Syn: Stat, Afföra, Medföra, Fullända
Historik & ursprung för Föra
-
Verb
föra, = fornsvenska = fornisländska fǿra, danska føre, fornsaxiska fôrian, fornhögtyska fuorran (nyhögtyska führen), ej i gotiska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) féran intrans.: färdas; kausativum till fara, jämför sanskrit pāráyati. — Ett annat sådant är färja 2.
Se även: färja
Källa: Hellquists (1922)
format_list_bulleted Exempelmeningar
-
•
Jag för fingret till läpparna, lyfter handen och pekar på en urgröpning i trädstammen ovanför oss.