Synonymer till stöta

Säges om ett i rörelse befintlgit föremål, då det i mer eller mindre horisontel riktning träffar emot ett annat; eller om en menniska, ett djur, som under gående, språng och så vidare, eller vid en kroppsdels framförande, häftiga framdrifvande, träffar emot ett föremål. Dörren flög upp och stötte honom för hufvudet. substantiv foten emot en sten, hufvudet emot väggen. substantiv skinnet af sig, genom en erhållen stöt få skinnet afskrubbadt.

Syn: Bortstöta, Kullstöta

Framdrifva handen, armen eller någon anan kroppsdel, eller något hårdt och spetsigt eller smalt, för att derigenom våldsamt träffa, undanskjuta och så vidare en person eller sak.

Ex: Stöta någon ifrån sig. Han stötte honom i sidan med armbågen. Stöta någon i bröstet med hufvudet. Stöta värjan igenonom en. Stöta dolken i bröstet på någon. Stöta käppen i marken, i golfvet, doken i bröstet. Stöta för hufvudet, äfv. (fig.) såra, förolämpa. Brukas äfv. neutralt, t. ex.: Han sötte på mig med armbågen. Stöta på hvarandra. - stöta áf, Stöta hornen af sig, stöta med hornen, så att de gå af; (fig.fam.) genom skada blifva vis. (Fig.) Stöta af fronten, genom våld fördrifva från regeringen. Stöta bórt, Stöta efter, göra en stöt, för att våldsamt träffa någon. Stöta frám, ihóp, i´n, néd, se Framstöta, Hopstöta, &c. Stöta omkúll, Stöta ti´ll, gifva en plötslig stöt. Stöta tillbàka, genom stöt drifva tillbaka; se äfv. Tillbakakasta.- Stöta úpp, út, se US. hufvudet på sig. Äplena ha blifvtsötta.

Syn: Afstöta, Bortstöta, Kullstöta

substantiv ell. substantiv sönder, med stöt i mortel krossa södner i helt små delar. substantiv socker, salt, ingefära.

Ex: Stöta något till pulver. S, ihóp, tillsàmman, blanda och sedan stöta. Stöta óm, ånyp stöta.

Syn: Bortstöta, Kullstöta

Göra obehagligt intryck, såra, förolämpa; gifva anstöt; även

Ex: vara i strid med. Det stötater örat. Han blef stött deröfver. Blif icke stött af hvad jag sagt. det stötater förnuftet. Säges äfv. absolut, t. ex.: Säg ingenting, som stötater.

Syn: Bortstöta, Kullstöta

Genom plötslig, häfitg och kort blåsning i musikinstrumnet frambringa.

Ex: Stöta en ton.

Syn: Bortstöta, Kullstöta

Med fart drifvas emot ett föremål. Kulan stötte motmuren. substantiv mot hvart annat. (figurligt am.) substantiv emót, rö´na motgng, da skada, förlust, misslyckas, missräkna sig.

Ex: Stöta ihóp, Stöta på, emot hvarandra. Skeppet stötte mot, på en klippa. S.på grund, stöta på´, ell. blott stöta, våldsamt träffa emot ett psegladt grund.

Syn: Hopstöta, Bortstöta, Kullstöta

Göra utfall med värjan. Han stötte, men träffade ej. S.mise. Aktivt säges:

Ex: Stöta en prim, en ters, o. stöta v.

Syn: Bortstöta, Kullstöta

Med köen stöta en boll, för att träffa en eller flera andra.

Syn: Bortstöta, Kullstöta

Förorsaka stötar (se Stöt, bemärkelse 2.) Säges isynn. om ridhästar och åkdon samt om bössor, som vid skottets aflossning drifvas tillbaka. Häste, vagnen, bössan stötater.

Syn: Bortstöta, Kullstöta

substantiv brukas även i åtskilliga utrryck och talesätt, som icke kunna föras till någon af föregående bemärkelser.

Ex: Stöta från landet, gäga ut ifrån landet med en farkost. Stöta i horn, i trupet, blåsa i h., i t. Det stötater i, på gult, närmar sig färgent ill gult. Stöta ihóp, tillsàmmans, se Hopstöta, Sammanstöta. Höken stötater ned på dufvorna, flyger plötslgi ned, för att gripa någon af dem. stöta på´, plötsligt träffa på, t. ex.: Stöta på fienden. Vi stötte på ett fiendltigt parti. Stöta på, närma sig till, likna, röja, t. ex.: Det stötater på pedanteri. Stöta till ell. intill, gränsa intill, t. ex.: Hans trädgård stötater intill min. Stöta till, äfv. förena sig med, t. ex.: Två regemenen stötte till oss. Stöta ti´ll, Stöta út, lägga ut ifrån land. - Stöta sig. v.r .

Syn: Tillstöta, Bortstöta, Kullstöta

Erhålla skada genom att stöa emot något.

Ex: Han föll och stötte sig på en sten. Stöta sig i hufvueet, i pannan, på armen, på benet.

Syn: Bortstöta, Kullstöta

Ex: Stöta sig med någon, komma i missämja, ovänskap med honom. Stöta sg på, vid, öfver, finna sig sårad, förolmpaad af, illaupptaga. Stöta sig på, äfv. fatta misstanaka af.

Syn: Bortstöta, Kullstöta

Stöta, gifva stötar.

Ex: Låta bli att stöta

Syn: Bortstöta, Kullstöta

Stöta hvarandra.

Ex: Stöta som gumsar. Stöta ord, uttryck, sar Säg inenting stöta Stöta ingefära. (Fig.) Bli stöta öfver, finna sig stöta af, blifvaförolämad af, taga illa upp.

Syn: Anstötlig, Bortstöta, Kullstöta