Synonymer till blåsa

Liten, mer eller mindre rund ihållighet, med deruti innesluten luft, i det inre eller på ytan af en krop, till exempel i glas, emalj, vissa vätskiga ämnen, och så vidare, uppkommen derigenom, att luft antingen blifvit frigjord eldler inträngt och utvidgats sig, samt i allmänhet, åtminstone i början, omsluten af vatten eller annat flytande ämne i form af en tunn hinna.

Med munnen frambringa en luftström. genom lismeri söka ställa sig in hos någon. genom blåsning på glöd framkalla låga. bortblåsa, till exempel blåsa dammet af bordet.

Ex: Hvad blåsaser du efter? Blåsa genom ett rör. Blåsa i fingrarna, när man är frusen om händerna. Blåsa eld, Blåsa eld i spisen, Blåsa áf, Blåsa bórt,

Vanligen halfklotformig, abnorm upphöjning i huden, fylld med vatten, var, blod eller luft. Hafva blåsasor i händerna af rodd, under fötterna af för mycket gående.

Syn: Blåddra, Blemma

Ex: Blåsa upp en kalf, en oxblåsa. Äfv.

Ex: Blåsa alltid detsamma som Urinblåsa.

Ex: Blåsa upp en fjäder, en såpbubbla i vädret. - c) Blåsa upp eld, drifva en luftström ut ur munnen emot kol, glöd, och sålunda framkalla låga; äfv. på detta sätt göra svag eld starkare. Blåsa upp ett ljus, drifva en stark lufststöm ut ur munnen emot ett ljus, som blifvit släckt, men hvars veke ännu glöder, och derigenom åter tända det. Blåsa úr, genom en stark luftström ur munnen rensa något ifrån skräp, t. ex.: Blåsa ur en låda. Blåsa út:

Den torkade huden af urinblåsan hos djur, hvilken begagnas till åtskilliga ändamål.

Ex: Blåsa att simma med, se Simblåsa, 2.

Ex: Blåsa ut dammet ur en låda.

Liten hinnaktig ihålighet vid vattenväxters rötter och blad.

Medelst blåsning med munnen släcka, till exempel: Blåsa lut ett ljus, en brinnande sticka.

Ex: Blåsa ihop. (Fig. fam.) Man kan väl icke blåsa (tonvigten på blåsa) ihop det heller, det är icke så lätt gjordt. Blåsa på, med munnen frambringa en luftström, som verkar på något visst föremål, t. ex. blås på elden, så brinner han bättre. Blås på soppan, så blir hon svalare. (Fig.) Hafva att blåsa op, vara oroad af hvarjehanda ledsamheter och bestyr. Det blåsaser jag op, det bryr jag mig icke om. - Blåsa på, blåsa starkare, hårdare; äfv. fortfara att blåsa, t. ex.: blås på bara, så tar det nog eld. (Fig.) Blåsa på tvedrägtslåga, gifva näring åt tvedräg- ten. -Blåsa sönder, blåsa så hårdt på något, att det går sönder, t. ex.: Blåsa sönder, en såpbubbla. Äfv. Sönderblåsa. Blåsa ti´ll, blåsa plötsligt och med mycken häftighet,m t. ex.: rätt som vi sutto, blåste han till, så att ljuset slockande. - Blåsa únder, säges i figurlig mening om ökande af hat, tvedrägt o. s. v., t. ex.: Blåsa under missämjan, tvedrägt, o. s. v. t. e.: Blåsa under missämjan, tvedrägten, hatet, upprorslågan, m. m. - Blåsa úppo:

Ex: Blåsa på klarinett , på flöjt, på trumpet. Blåsa i horn. Blåsa alarm, med trumpetljud göra alarm. Blåsa till häst, med trumpeten gifva tekcen att sitta upp. Blåsa till reträtt, äfv. blåsa reträtt, med trupeten gifva tecken till återtåg. Får i förbindelse med vissa prepositionr merendels aktiv betydelse, t. ex.: Blåsa áf, se Afblåsa, 4. Blåsa igènom, på ett blåsinstrument utföra något ifrån början till slut, t. ex.: Har du blåst igenom ouverturen ännu? Blåsa ihóp, med blåsinstrumenter, isynnerhet trumpet, sammankalla, t. ex.: Blåsa ihop en trupp. - Blåsa i´n, genom blåsinstrumenter inkalla, t. ex. gäster. Blåsa på´, fortfara att blåsa i ett blåsinstrument. Blåsa úpp, börja att utföra musik på blåsinstrument. Brukas både aktivt och neutralt. Blåsa upp en marsch. Blåsa upp till dans. Blåsa út, med blåsinstrtument förkunna, att något tager sin början, har skett eller skall iakttagas, t. ex.: Blåsa ut en riksdag. Blåsa ut en seger. Äfv. (dock mindre väl) Utblåsa. (Fig.) Blåsa ut ett rykte, en nyhet, utsprida den. Blåsa öfver, på ett blåsinstrument inöfva något för ett visst tillfälle, t. ex.: Blåsa öfver ett stycke till en konsert.

Ex: Blåsa ett stycke på flöjt, på klarinett. Blåsa ett jagtstycke, en romans, en sonat. etc.

Ex: Blåsa ett instrument, vara öfvad i konsten att utföra musik derpå, t. ex.: Blåsa flöjt, klarinett, valdthorn, trumpet, o. s. v. Blåsaser han flöjt? Nej, han har icke lärt sig det.

Ex: Blåsa glas. Blåsa ett vinglas. Blåsa frukter af glas. Blåsa ihóp, medelst blåsröret sammanfoga, t. ex.: Blåsa ihop två styckern glas.

Ex: Blåsa tackjern, smälta jernmalm i masugn och derigenom afskilja främmande ämnen, så att jernet blir renadt, efter hvilken process det kallas tackjern. Blåsa på´en masugn, tända den, sätta den i gång, medelst blåsmaskinens verkan. Blåsa nér den, sluta blåsningen.

Ex: Blåsa en bricka. Om du icke slår, så blåsaser jag brickan för dig. b (fig. pop.) Borttaga (lofligt eller olofligt), knipa, bortsnappa, tillgripa. När han skullle gå, saknade han sina handskar: det hade någo blåsasit dem.

Syn: Taga

Ex: Blåsa ut,

neutralt verb Sluta att blåsa, till exempel: Det har nu blåsasit ut.

aktivt verb (om blåst) Utdrifva, utstå, till exempel: Stormen har blåsasit ut alla löfven, som lågo här i en hög, och har äfven blåsasit ut flera fönsterrutor. c) (om blåst) Utsläcka. Vinden blåsaste ut ljuset. - även, men mindre bäl, Utblåsa.

Ex: Blåsa áf, se Afblåsa, 1. o. 2. Blåsa bórt, se Bortblåsa, v. a. - Blåsa emót, (om luften) strömma emot. Vinden blåsaser emot. Blåsa igén, (om blåst) drifva igen, häftigt tillsluta, t. ex.: Stormen har -sit igen porten. Blåsa igènom, säges om luften, då den häftigt strömmar igenom något ställe, t. ex.: Vädret blåsaser tvärs igenom rummet, tvärs igenom en. (Absolut) Det blåsaser igenom (näml. kläder- na). Det blåsaser igenom kappan. Blåsa ihóp, se Hopblåsa, v. a. Blåsa i´n, (om luften) med häftighet inströmma, t. ex.: Det blåsaser in genom fönstret; stäng dörren, så att det icke blåsaser in. Blåsa omkúll, (om blåst) kasta öfver ända. Stormen har blåst omkull planket. - Mindre ofta Omkullblåsa, Kullblåsa. Blåsa sö´nder, (om blåst) förstöra, krossa, slita sönder. Stormen har blåsast södner två rutor, alla seglen på fartyget. Blåsa ti´ll, plötsligt och ganska häftigt börja blåsa, men snart åter sluta upp. Det blåsaste till så häftig, att . . . . Blåsa úpp: (om vinden) a) v. a. Uppdrifva i luften. Vinder blåsaser upp dammet. Äfv.

Häftigt tillslutas af blåstern, till exempel: Porten har blåsast igen.

Ex: Blåsa ihóp, sammandrifvas af blåsvädret, t. ex.: Snön har der b.sit ihop till en stor drifva. Äfv. Blåsa néd, se Nedblåsa, v. n. - Blåsa omkull, kullkastas af blåsvädret. Hvad tycker du väl? han blåsaste omkull. Blomkrukorna ha blåsast omkull. - Mindre väl: Kullblåsa. - Blåsa sö'nder, krossas, slitas sönder af blåst. Alla rutorna, seglen ha blåsast sönder. Blåsa úpp, uppdrifvas i luften af blåsten. Dammet blåsaser upp. - Blåsa út:

Af blåsten utdrifvas.

Ex: Haten blåsaste ut i sjön.

Af blåst utsäckas.

Ex: Ljuset blåsaste ut.

Ex: Blåsa igén, v. n.