Synonymer till blad

Benämning på växtdelar, som utgå från stjelkar och grenar, stundom äfven ifrån roten, i allmänhet tunna och utplattade, till form och färg mycket omvexlande, och bestående hufvudsakligen af två delar: stjelken och bladskifvan. Särskilta sådana slags blad äro: Örtblad, Rotblad. Hjertblad, Blomblad och Kronblad, hvilka alla ses på sina ställen. Bladen på träd kallas Löf. Stjelken, basden brädden, spetsen på ett blad Enkelt blad, som utgör ett enda helt stycke. Sammansatt blad, som består af flera småblad. Aftaga bladen af en växt. Fälla bladen. (figurligt) Uppäta sin säd i gröna blad, förtära sitt förlag, innan man satt det tillämande företaget i gång.

Hvarje viken, af två sidor bestående del af ett pappersark. Bladen i en bok äro alltid hälften så många, som sidtalet utvisar. Vid läsning hoppa öfver ett blad (figurligt) Vända om bladet, ändra uppförande. Bladet vände sig, lyckan förändrade sig. Taga bladet ifrån munnen, säga sin mening rent ut. Det är det vackraste bladet i hans historia, det är hvad som mest hedrar hans minne, gör hans namn mesta ära.

a) Afviket stycke papper, utgörande antingen hälften af ett ark (helt blad), eller en fjerdedel deraf (qvartblad).

Tunn, hård, vanligen jemn, tvåsidig och stundom (för skärande verktyg) på en eller flera kanter hvass del. Bladet på en åra, en spade, en skåfvel, en sked. Bladet på en knif, en såg, en sax. Se Årblad, Skedblad, med flera

Mycket tunn, mjuk, smidg skifva af i metallurgien vanligen gjord i ändamål att dermed belägga ytan af något annat.

Ex: för att förvara det för luftens åverkan och gifva det utseende af samma slags metall. Brukas mest i sammansättningar, såsom Bladguld, Bladsilfver, &c., ell. Guldblad, Silfverblad, &c.; se d. o.

Tunn skifva i sammansättningen af vissa kroppar.