Synonymer till tuta
Utforska synonymer och betydelser för tuta
Betydelse:
tuta
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tuta.
tuta
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tuta.
Tuta i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Betäcknng för ett finger af skinn och dylikt.
-
Blåsa i vissa gammaldags blåsinstrumenter, siynnerhet i lur. Tornväktare tutar tio, tutar i luren till tecken att klockan är tio slagen.
-
fam.
Blåse ett blåsinstrument illa, blåsa i tid och otid.
-
fam.
Ropa högt. tuta en något i örat.
Historik & ursprung för Tuta
-
Verb
2. tuta, verb, äldre nysvenska även tutta, till exempel 1688 = norska tuta, danska tude = (eller möjl. lånat från) medellågtyska tûten, blåsa på horn (holl. tuiten, klinga, susa), engelska toot, pipa (om fåglar); ljudord; i nord. språk kanske delvis sammansmält med ett ord = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) þútan (avljudsform till tjuta) och i medellågtyska väl också associerat med medellågtyska tûte, ngt spetsigt utstående, horn (se tuta 1).
-
Substantiv
1. tuta, sbst, Broocman 1736, jämför svenska dialekt tyto., pip, spetsig ända = nisl. túta, något spetsigt utstående, medellågtyska tûte, horn, något spetsigt utstående (nyhögtyska tüte, tute, düte, strut); jämför tut och under tuta 2 (slutet). Hit höra väl också fornsvenska hōrtūta, sköka (formen dock osäker; se under tik), och svenska sömntuta, jämför Gustav Vasa: mölnaretut (som okvädinsord), Prytz 1620: Tin sompntuut (dock med något oviss betydelsehistoria). Jfr tyssling.
Källa: Hellquists (1922)