Synonymer till tuta

substantiv, verb [²tụ:ta]

Utforska synonymer och betydelser för tuta

Betydelse:

signalhorn (t.ex. i bil)

tuta

1

En anordning som ger ifrån sig en ljudsignal för att varna, signalera eller uppmärksamma, till exempel på fordon, fartyg eller vid andra signalerande sammanhang.

signal lur siren signalhorn bilhorn

fordonssignal

Signalanordningar som används för att avge ljud på fordon eller i liknande tekniska sammanhang för varning och uppmärksamhet.

2

Ett skydd eller hylsa som träs över en finger- eller fingertopp för att skydda den vid arbete, till exempel vid sömnad eller annat handarbete.

fingertuta fingerskydd

fingertippsskydd

Små skydd för fingertoppen, ofta använda för att skydda mot stick, tryck eller slitage vid handarbete.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för tuta.

tuta

1

Att ge ifrån sig en skarp signal med horn eller liknande, eller att med ett horn/ett signalinstrument varna, uppmärksamma eller ge tecken i trafiken eller annan sammanhang.

blåsa signalera trumpeta

signalera med horn

Används om att blåsa i tuta, horn eller trumpet för att ge en signal; ofta i trafik, vid uppmärksamhet eller som varning.

2
vard.

Vardagligt och ofta slangartat: att dricka alkohol, särskilt att supa eller festa på ett mer obehärskat sätt.

supa ta en tuting dricka kröka

dricka alkohol

Informellt uttryck för att dricka sprit eller alkohol, ofta i sällskaplig eller slarvig betydelse.

3

Att använda ett fordonshorn för att ge en kort ljudsignal, ofta för att påkalla uppmärksamhet, hälsa eller visa irritation.

tuta

tut med horn

Specifik användning där man trycker på bilhornet eller annat horn för att tuta kort eller upprepat.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för tuta.

auto_stories

Tuta i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Betäcknng för ett finger af skinn och dylikt.

  • Blåsa i vissa gammaldags blåsinstrumenter, siynnerhet i lur. Tornväktare tutar tio, tutar i luren till tecken att klockan är tio slagen.

  • fam.

    Blåse ett blåsinstrument illa, blåsa i tid och otid.

  • fam.

    Ropa högt. tuta en något i örat.

history_edu

Historik & ursprung för Tuta

  • Verb

    2. tuta, verb, äldre nysvenska även tutta, till exempel 1688 = norska tuta, danska tude = (eller möjl. lånat från) medellågtyska tûten, blåsa på horn (holl. tuiten, klinga, susa), engelska toot, pipa (om fåglar); ljudord; i nord. språk kanske delvis sammansmält med ett ord = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) þútan (avljudsform till tjuta) och i medellågtyska väl också associerat med medellågtyska tûte, ngt spetsigt utstående, horn (se tuta 1).

  • Substantiv

    1. tuta, sbst, Broocman 1736, jämför svenska dialekt tyto., pip, spetsig ända = nisl. túta, något spetsigt utstående, medellågtyska tûte, horn, något spetsigt utstående (nyhögtyska tüte, tute, düte, strut); jämför tut och under tuta 2 (slutet). Hit höra väl också fornsvenska hōrtūta, sköka (formen dock osäker; se under tik), och svenska sömntuta, jämför Gustav Vasa: mölnaretut (som okvädinsord), Prytz 1620: Tin sompntuut (dock med något oviss betydelsehistoria). Jfr tyssling.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för tuta

Korsordslösningar för tuta