Synonymer till klinka
Utforska synonymer och betydelser för klinka
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
klinka substantiv
Ett handtag eller ett enkelt beslag på en dörr, ofta med vrid- eller tryckfunktion, som används för att öppna och stänga dörren.
dörrbeslag / handtag
Används om själva dörrklinkan eller ett liknande dörrbeslag som fungerar som handtag eller vred.
En äldre eller dialektal benämning på skinkan, särskilt den bakre delen av låret eller sätespartiet hos människa eller djur.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för klinka.
klinka verb
Spela på ett instrument på ett enkelt, osäkert eller nybörjaraktigt sätt, ofta med en klang av att det låter klumpigt eller svagt.
nybörjarspel, svagt och jämmerligt spel
Används när man spelar dåligt, tafatt eller med begränsad skicklighet, ofta om piano eller annat instrument.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för klinka.
Klinka i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Kolf elle regel, som tjenar till stängnngsmedel på dörrar,hvilka icke äro försedda med lås, och som upplyftesell. nedfälles medelst ett trycke.
-
Sitta och fingra tangenterna på ett klaver eller fortepiano,utan att kunna spela; även spela dåligt och hackigt på ettsådant instrument.
Historik & ursprung för Klinka
-
Substantiv
2. klinka (på dörr), fornsvenska: slagbom? = danska klinke, från medellågtyska klinke, dörregel, klinka = medelhögtyska, nyhögtyska = engelska clink; franska clinche från urgermanska språk; gärna och väl med rätta fört till föreg.; betydelse 'dörregel' kan dock även visa hän på släktskap med fornhögtyska klenkan, binda eller knyta tillsammans (jämför under klink och se Falk-Torp).
Se även: klinka 1
-
Verb
1. klinka, verb, 1731: 'med sin wärja klinckat', i modern betydelse till exempel Geijer 1807: 'klinkas på ett klaver' = danska klinke, skåla, holl. klinken, klinga och den/det, engelska clink; ljudhärmande liksom klinga och möjl. besläktade med detta. Jfr följ.
Se även: klinka 2
Källa: Hellquists (1922)