Synonymer till bom
Utforska synonymer och betydelser för bom
Betydelse:
Betydelse:
— "det sista skottet var en rejäl bom"
En stång eller tvärslå som används för att spärra av eller hindra passage.
Avspärrning
Bom i betydelsen hinder eller anordning som stänger av ett område eller en passage.
En bom är ett rundhult som bär eller sträcker ut ett segel på ett segelfartyg.
Ett redskap som används i gymnastik, vanligen en smal bom att balansera eller utföra övningar på.
Redskap i gymnastik
Gymnastikredskap som används för balans- eller styrkeövningar; barr och räck är närbesläktade redskap men inte samma redskap.
Ett tvärgående trästycke på en vävstol.
Tvärträ på vävstol
Bom i vävningens fackspråk, en tvärgående trädel på vävstolen.
En bom är ett skott eller kast som missar målet.
Bom i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Rundt elle fyrkantig, jemntjockt, efter olika behof olika långt trästycke, som begagnas till stängsel tvärs för dörr, port, och så vidare Förekommer i flera sammansättningar, såsom: Slagbom, Fällbom, Tullbom. med flera, hvilka ses på sina ställen. Skjuta bommen för, ifrån en dörr, en port. Slå, skjuta igen bommen vid en tull. Sätta bom för, tillstänga mdn en bom; (figurligt) hindra, förekomma. Under lås och bom, både läst och förbommadt; (figurligt) väl förvaradt.
-
På sidan om målet. Nyttja,s för att uttrycka, att man vid skjutning, kastning och så vidare icke träffat rätt, skjuti, kastat, slagit fel. Skjuta, kasta, slå bom (figurligt) Det slgo bom för honom, han misslyckades.
-
på fartyg
en ifrån mastens akterkant utliggande lång och tjock stång, hvarvid bomseglets underlik är fästadt.
-
på väfstol
Se Väfbom.
-
Starkt, tjock trä, på vindspel och kranar, hvarmedelst tyngder lyftas eller flyttas.
-
på vagnar
Långt, starkt trä, som förbinder förvagnen med bakvagnen.
-
Syn: Sadelbom
-
Trästycke, till formen liknande en stock, stolpe eller bjelke, hvilket utgör en del af vissa verktyg och redskaper, för att derpå uppvinda eller fästa något, eller för andra ändamål:
-
Bommar kallas de mellan refflorna ien bösspipa liggande upphöjningar, som qvarblifvit af godset efter refflornas inskärning.
Historik & ursprung för Bom
-
Substantiv
1. bom, stång = fornsvenska, danska, från medellågtyska bôm = fornsaxiska bôm, träd, fornhögtyska boum, (nyhögtyska baum), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) béam (engelska beam, bjälke), av västgerm. *bauma-; förhållandet till gotiska bagms och fornisländska baðmr, träd, är oklart; somliga antaga olika ursprung. - Samma lånord bom, träd, ingår i bomolja = fornsvenska, från lågtyska bômolje; bomull = fornsvenska, från lågtyska bômwulle, och vidare i Lundbom och så vidare och det efter dyl. familjenamn bildade dumbom; se även buxbom, sävenbom.
Se även: bomull
-
Substantiv
2. bom, i skjuta, slå bom, äldst belagt i den senare förb. Serenius 1741; 'motsvarande danska bom, ljudhärmande ord, jämför till exempel engelska boom, dåna, och bomb.
Se även: skjuta
Källa: Hellquists (1922)