Synonymer till spira
Utforska synonymer och betydelser för spira
— "högst upp på kyrktornet fanns en spira av guld"
Betydelse:
spira substantiv
En lång, smal och vanligen avlång föremålsform av trä eller liknande material: dels en avkvistad trädstam eller stör, dels en mindre bom eller rå på fartyg.
avkvistad trädstam
En grov, avbarkad eller avkvistad stam/stör som används som stav eller stockliknande föremål.
mindre bom / rå
En smal tvärgående stång eller sparre, särskilt i nautiskt sammanhang, där ordet syftar på en mindre bom eller rå.
Den spetsiga avslutningen överst på ett torn, en byggnad eller ett kyrktorn; används också om själva utskjutande toppdelen.
En ceremoniell stav som symboliserar härskarmakt, värdighet eller legitimitet; används av en monark eller annan maktbärare.
härskarstav
En högtidlig stav som bärs som regalium eller maktsymbol.
Makt, överhöghet eller regeringsvälde, ofta i poetisk eller stiliserad användning där spiran står för den styrande makten.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för spira.
spira verb
Om en växt eller något levande börjar utvecklas och skjuta fram, särskilt från frö, knopp eller grodd.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för spira.
Spira i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Lång, smal ochs rak trädstam.
-
skepp.
En mindre rå eller bom.
-
Lång, sma, uppskjutande spets, till exempel Tornspira -
-
Det slags kommandostaf, som är ett tecken till konglig värdighe.
Ex: En konugns spira Kunglig spira
-
Syn: Blomspira
-
bot.
Ex: Spira på kål, skott, som växer upp ifrån en kålstock, sedan hufvudet blifvit aftaget.
-
Örtslägtet Spiræ.
Historik & ursprung för Spira
-
Verb
2. spira, verb, i 1700-t:s litter. ytterst sällsynt, O. v. Dalin: 'Gör för den Unga rum, som spirar i dess (dvs. den höga ekens) skygd', Bellman: 'De spira ändå uppåt skyn' (om 'mina horn i panna'); Serenius och Lind: spira sig, ej hos Sahlstedt och Weste, Lindfors 1824: spira ni, fram - norska spira (sällsynt), danska spire det samma; till föreg. Jfr engelska spire, löpa ut i en spets, gro (om malt). - l sin nuv. användning egentligen ett 1800-talsord; hos vissa yngre förf. under inverkan från danska; jämför E. Ljunggren Festskr. till Sdw. södra 353 f.
Se även: spira 1
-
Substantiv
1. spira, substantiv, (torn-, kunga-), fornsvenska spira, i sammans. hiimblaspira även: stjälk och den/det = fornisländska spira ungef. det samma, danska spire, brodd, grodd, telning (svenska spira i denna betydelse, till exempel hos Ellen Key, är en olämplig danism); jämför äldre svenska spir (torn-), till exempel Weste 1807, i nysvenska om mastträd, norska spir med, tornspira, ström, vattenstråle, danska spir n., torn- och kungaspira, medellågtyska spir, spets (i sht av ax och den/det), tornspira, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) spfr, telning, stängel (engelska spire, även: spets, tornspira). Avledn. med r-suffix av roten spi, vara spetsig, i spett, spik, svenska dialekt (och så vidare) spila, spjäla (se sp ja le), och så vidare Jfr följ. — Spir-långa, se spillauga.
Se även: spira 2
Källa: Hellquists (1922)