Synonymer till stor

adjektiv, substantiv [sto:r]

Utforska synonymer och betydelser för stor

Betydelse:

vuxen

— "deras son ska bli flygare när han blir stor"

Betydelse:

som överskrider det normala i fråga om omfattning

— "ett stort hus"

— "hennes besvikelse var stor när hon inte vann"

— "byggnaden var till stor del förstörd"

Betydelse:

framstående

— "Strindberg, Sveriges störste författare"

1
lång hög storväxt högrest reslig välväxt kraftig bastant
väldig jättelik ofantlig kolossal
vuxen gammal
omfångsrik voluminös rymlig magnum diger riklig vid vidsträckt
ansenlig avsevärd omfattande enorm oerhörd
2
framstående betydande märklig storartad nobel
viktig avgörande central betydelsefull
högfärdig stöddig inbilsk
3
om bokstav
versal

swap_horiz Motsatsord

liten obetydlig gemen
auto_stories

Stor i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Som har betydligt omfång, betydlig vidd, rymd, längd, höjd,bredd, betydligt djup. En substantiv karl, häst.

    Ex: Stor till växten. S.t hs, träd. Stor ägovidd. Stor stad. Stor gård, sal. Stort afstånd. Stora steg. Stor spricka. Stor flod. Stora vägen. En stor gata. Stort djup. Stor bokstaf

    Syn: Bokstaf, Sak

  • fam.

    Fullväxt; även

    Ex: hunner ur barnaåren. Sonen är redan stora karlen. De ha redan sa barn.

    Syn: Sak

  • Betydlig till antal, myckenhet, vigt, värde, och så vidare; öfverträffande de flesta andra i sitt slag. En substantiv krighshär.

    Ex: Stor mängd, hop. Stort antal. En sedel stor 100 r:dr. Stora penningar. Större armé. Större ell. störst delen. Den stora hopen, se Hopen (under Hop, 2). Ett stort föetag. En stor köpman. Stor skälm, bof. Stort brott. Stor missgerning. Stor oförsigtighet, orättvisa. Stora skäl. Stora kunskaper. Visa någon störsrta förakt. (Fam.) Lefva på stor fot, förnämt och kostsamt. (Fam.) Stor tack!

    Syn: Tack, Sak

  • Mäktig. Ett stort folk. En substantiv nation. Den store Guden, Gud den allsmäktige.

    Syn: Sak

  • Förnäm; skrytsam, stolt.

    Ex: Stora verlden, de förnäme. Stor i ord, skrytsaqm. Sa- ord, skryt. - Substantivt sägesäfv.: De store. (Fam.) Göra sig stor, vilja gälla för att vara förnäm och betydande; äfv. skryta, brösta sig. Göra sig stor med, pråla med, brösta sig med. Stor på sig, högmodig, dryg. Vara stor på sig öfve enting.

    Syn: Sak

  • Betecknar öfverlägsenhet i afseende på själsegenskaper,snille. hjeltemod, sinnesstyrka, och så vidare En substantiv manufakturterm S.karakter.

    Ex: Stort snille. Brukas i bestämd form såsom epitet om vissautmärkta furstar, t. ex.: Alexander den Store.

    Syn: Sak

  • Brukas stundom även substantivt i neutr., för attbeteckna något öfvervägande, högst öfverträffande. Smått och stort,

    Syn: Små, Sak

  • Stor brukas för öfrigt som prfix, för att stegra bemärkelsen hos vissa verber, nomina och adverbier, till exempel: Storskrika, skrika med full hals; Stornäsig, som har stor näsa; Storordigt, med stora ord. - Sjelfklara sådana sammansätnigar äro:

    Syn: Sak

history_edu

Historik & ursprung för Stor

  • E

    stor = fornsvenska, danska = fornisländska starr, fornfrisiska stör, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) stör (en gång belagt), jämför fornsaxiska störi; av urgermanska *störa- = indoeuropeiska *st(h)äro- i litauiska störas, tjock, fornslaviska starii, gammal, egentligen: styv (vartill ryska stdrosta, by- eller sockenfogde; se ålderman); r-bildning till indoeuropeiska st(h)ä, stå, vara styv. Till den avlägset besläktade, likbetyd, roten st(h)u (jämför stöd) höra bland av fornhögtyska stiuri, sturi, stor, präktig, fornsvenska och svenska dialekt s tur, stor, nyhögtyska stier, tjur, och så vidare (se under tjur) = sanskrit sthiird-, grov, stor (jämför för övrigt Sture och stör 1). — Storartad, Tegnér 1832, Atterbom 1833, ännu ej hos Dalin 1853, egentligen vanligt först efter denna tid; efter nyhögtyska grossartig och (eller) danska storartet. Fischerströms blifva storartad, om boskap, står icke i direkt historiskt samband med den senare användning — Stormakt, Sv. tidn. 1852, Agardh 1853: 'fem herrskarestater, eller såsom de sjelfva kalla sig »Stormakter», Östg. Corresp. 1854, Upsalaposten 1860, alltså urspr, ett typiskt tidningsord; efter nyhögtyska grossmachl (åtm. redan 1778). — Storslagen, väl uppkommet på 1860-till och vid denna tid använt av L. De Geer: 'en så »storslagen» personlighet som grosshandlar Nyblad' (Grefve Lillie södra 12 [1880]); för övrigt till exempel M. Lönnberg 1876, Rydberg Athen. 1876 (tidigare uppl.: oerhörda), Wennerberg 1882; väl egentligen: tilltagen i stort mått eller dyl.; jämför Lunds Veckobl. 1887: 'storslagen .. bokved' (i denna betydelse motsvarande danska slor-slaacl); jämför norska storslegen, 'grovladen'. Se för övrigt Lindroth Adjektiv, af part. södra 115. - Storvulen, se v u l e n.

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Stor

NEO Uttryckslexikon

  • (ta emot ngn) med stora famnen

    (ta emot ngn) hjärtligt

  • göra stor affär av ngt

    göra mycket väsen av ngt

  • göra stora ögon

    bli förvånad

  • i det stora hela

    i huvudsak

  • i stort sett

    i huvudsak

  • leva på stor fot

    leva dyrt

  • slå på stort

    bjuda överdådigt — el. slösa

  • stor grabb

    (titel för) idrottsman som representerat Sverige internationellt och därvid erövrat en viss minimipoäng

  • Stora björn

    en stjärnbild på norra stjärnhimlen i vilken Karlavagnen ingår

  • stora kroppspulsådern

    aorta

  • stora rummet

    vardagsrummet

format_list_bulleted Exempelmeningar

  • •
    Manteln är 210x143 cm stor.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för stor

Korsordslösningar för stor