Synonymer till gemen
Utforska synonymer och betydelser för gemen
Betydelse:
Betydelse:
— "det var gement av henne att skvallra"
Betydelse:
— "ett gement g ser annorlunda ut än ett versalt G"
gemen adjektiv
Om någon eller något som präglas av elakhet, låg moral eller föraktlig karaktär.
Om något som är vanligt förekommande eller gäller allmänt, snarare än något särskilt eller utmärkande.
Avser gemener, det vill säga bokstäver i liten form, till skillnad från versaler.
Typografisk term
Används om bokstävernas gemena, alltså små, form.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för gemen.
gemen substantiv
Bokstäver med gemen form, till skillnad från versaler.
Typografisk beteckning
Ord för små bokstäver i skrift och typografi.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för gemen.
gemen substantiv
En bokstav som inte är versal.
Typografisk term
Används om en bokstav i gemen form, till skillnad från en versal.
swap_horiz Motsatsord
Gemen i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Allmän, vanlig, menig, ringa. Brukas i denna ordetsursprungliga bemärkelse föga, utom i uttryrcken: Af gemen härkomst. Gemene man, menige man, menigheten, det lägre folket.
Ex: Gemen soldat (substantiv äfv. Gemen), simpel soldat. - Substantivtkallals äfv. i boktryckerispråket de små bokstafsstilarne Gemena. Ihvardagsspråket säges: Göra sig gemen, nedlåta sig: göra sig gemen mednågpon, lägga sig in med honom.
Syn: Allmän, Menig, Ringa, Simpel
-
Ex: Gemena vägar. Gement väglag, väder.
Syn: Dålig
-
Ex: Gemen handling. Gement uppförande. Gemena ord, tillmälen. Det är rätt gement af er, att . . . .
Syn: Dålig
-
Som röjer, uttrycker dålighet. En gemen uppsyn, fysionomi. Gement ansigte.
Syn: Ful, Stygg, Otäck
Historik & ursprung för Gemen
-
Substantiv
gemen, 1500-till: menig, allmän (jämför svenska gemene man, gemen soldat), simpel = danska, från lågtyska gemên, även (liksom i svenska dialekt): vänlig mot folk av ringare stånd, medellågtyska gemêne, även: gemensam = gotiska gamains (ack. -njana), fornhögtyska gimeini (nyhögtyska gemein), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) gemǽne, av urgermanska *gamainia-; liksom det likbetyd. latin com-mūnis (se kommun) även indoeuropeiska stam. *moin- i litauiska maīnas, byte, fornslaviska měna, växling, latin mūnus (genit. -eris), åliggande och den/det (egentligen: motprestation, gengåva); alltså egentligen: som står i utbyte med, ömsesidig eller dyl.; se för övrigt under miss-. — Med övergång från betydelse 'byta' till 'förfalska, skada' och den/det föreligger samma stam i men, substantiv — Jfr menig och allmän. — Ingen gemen, här ä bara korpraler, Bellman Fredm. ep, nr 8.
Källa: Hellquists (1922)
format_list_bulleted Exempelmeningar
-
•
Han var elak, han var hård, han var en gemen gammal knarr.