Utforska synonymer och betydelser för gemen

Betydelse:

vanlig, allmän

Betydelse:

tarvlig, usel, elak

— "det var gement av henne att skvallra"

Betydelse:

liten (om bokstav)

— "ett gement g ser annorlunda ut än ett versalt G"

gemen adjektiv

1

Om någon eller något som präglas av elakhet, låg moral eller föraktlig karaktär.

2

Om något som är vanligt förekommande eller gäller allmänt, snarare än något särskilt eller utmärkande.

Allmänt förekommande

Används om sådant som är normalt, vanligt eller inte särskilt utmärkande.

3
gemena (bokstäver)

Avser gemener, det vill säga bokstäver i liten form, till skillnad från versaler.

Typografisk term

Används om bokstävernas gemena, alltså små, form.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för gemen.

gemen substantiv

Bokstäver med gemen form, till skillnad från versaler.

Typografisk beteckning

Ord för små bokstäver i skrift och typografi.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för gemen.

gemen substantiv

En bokstav som inte är versal.

Typografisk term

Används om en bokstav i gemen form, till skillnad från en versal.

swap_horiz Motsatsord

auto_stories

Gemen i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Allmän, vanlig, menig, ringa. Brukas i denna ordetsursprungliga bemärkelse föga, utom i uttryrcken: Af gemen härkomst. Gemene man, menige man, menigheten, det lägre folket.

    Ex: Gemen soldat (substantiv äfv. Gemen), simpel soldat. - Substantivtkallals äfv. i boktryckerispråket de små bokstafsstilarne Gemena. Ihvardagsspråket säges: Göra sig gemen, nedlåta sig: göra sig gemen mednågpon, lägga sig in med honom.

    Syn: Allmän, Menig, Ringa, Simpel

  • Ex: Gemena vägar. Gement väglag, väder.

    Syn: Dålig

  • Ex: Gemen handling. Gement uppförande. Gemena ord, tillmälen. Det är rätt gement af er, att . . . .

    Syn: Dålig

  • Som röjer, uttrycker dålighet. En gemen uppsyn, fysionomi. Gement ansigte.

    Syn: Ful, Stygg, Otäck

history_edu

Historik & ursprung för Gemen

  • Substantiv

    gemen, 1500-till: menig, allmän (jämför svenska gemene man, gemen soldat), simpel = danska, från lågtyska gemên, även (liksom i svenska dialekt): vänlig mot folk av ringare stånd, medellågtyska gemêne, även: gemensam = gotiska gamains (ack. -njana), fornhögtyska gimeini (nyhögtyska gemein), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) gemǽne, av urgermanska *gamainia-; liksom det likbetyd. latin com-mūnis (se kommun) även indoeuropeiska stam. *moin- i litauiska maīnas, byte, fornslaviska měna, växling, latin mūnus (genit. -eris), åliggande och den/det (egentligen: motprestation, gengåva); alltså egentligen: som står i utbyte med, ömsesidig eller dyl.; se för övrigt under miss-. — Med övergång från betydelse 'byta' till 'förfalska, skada' och den/det föreligger samma stam i men, substantiv — Jfr menig och allmän. — Ingen gemen, här ä bara korpraler, Bellman Fredm. ep, nr 8.

Källa: Hellquists (1922)

format_list_bulleted Exempelmeningar

  • •
    Han var elak, han var hård, han var en gemen gammal knarr.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för gemen

Korsordslösningar för gemen