Synonymer till hake

substantiv [²hạ:ke]

Utforska synonymer och betydelser för hake

svårighet, hinder

— "det fanns en hake med den fina planen"

krok

Vi har inga motsatsord för hake.

auto_stories

Hake i Historisk ordbok

Dalin (1850)

i allmänhet
Ett krokigt eller i en vinkel böjdt föremål.
Ett så formadt verktyg af trä, jern eller jernbeslaget, för att draga, lyfta med, hänga på, eller hålla något tillhopa.

Ex: Draga lyfta något med hake Lyfta dörren af hakarna. Sätta ett fönster på sina hakar. Häkta ihop något med hake Fästa med hake (Fig. fam.) Det är en hake dervid eller skaen har en hake, det är ett hinde, en svårighet dervid. För tusan hakear! ta mig tusan hakear! skämtsamt svordomsuttryck. - Bildar åtkilliga sammansättningar, såsom: Båts-, Strids-, Dörr-, Fönsterhake, m. fl.
skepp.
Jernkrok, hvars tjockare ända formerar ett öga, med en jernkaus uti, som medelst en stropp förenar haken med ett block.
urm.
Hakformig del i ett ur, med tvenne armar, som ingripa mellan steghjulständerna, så att icke uret kan löpa ut på en gång, hvilket eljest skulle hända.
fig.
Säges om ägojord eldler del af land, som skjuter in i annans ägor, eller ett annat land, och bildar liksom en hake.

Ex: Hans ägor göra n hake i mina.

history_edu

Substantiv
1. hake, fornsvenska, nisl. haki = danska hage, fornsaxiska hako, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) haca, av urgermanska *hakan- med; i avljudsförh. till fornhögtyska hâko, hâggo (nyhögtyska haken) och angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hóc, hake (engelska hook), medellågtyska hôk med, krok, samt fornisländska hǿkja (*hōkion), krycka; jämför lettiska keýis, krycka. — En avledning av denna stam är urgermanska *hakið- och så vidare (nyhögtyska hecht); se gädda.
Substantiv
2. hake i mässhake, 1640, ombildning av äldre messhakel, fornsvenska mæssuhakul = fno. messuhǫkull, danska messehagl, till fornsvenska hakul, äldre nysvenska hakel det samma = fornisländska hǫkull, kappa, gotiska hakuls, fornhögtyska hahhul, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hacele, med avledning fornisländska hekla (= fornisländska vulkannamnet Hekla); ovisst urspr; kanske snarast betecknande ett djurskinn, besläktade med fornslaviska koža, skinn, av *kožia, avlett av koza, get, urbesl. med och i avljudsförh. till dimin.-bildn. urgermanska *hōkīna-, ung get (i medellågtyska hôken, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hécen). Jfr rödhake.

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

NEO Uttryckslexikon

Se vår korsordssida för hake