Synonymer till gaffel

substantiv [gạf:el]

Utforska synonymer och betydelser för gaffel

ett redskap att äta med (med två eller flera spetsar fästa vid ett skaft)

— "han är bara fem år men kan redan äta med kniv och gaffel"

Substantiv

vanligt ätverktyg i form av ca 3-4 parallella, något böjda spetsar på ett skaft; även liknande konstruktioner för andra ändamål

ställning där en pjäs samtidigt hotar att slå två eller flera av motståndarens pjäser

rundhult (stång) vid vilket det övre liket (kanten) av gaffelsegel fästs

stöd som användes för att hålla upp musköter vid skjutning

hållaren av framhjulet på en cykel

kontroll som skiljer sig åt för olika löpare vid tävlingar med gemensam start, främst använd i stafetter

sjö.

Vi har inga motsatsord för gaffel.

auto_stories

Gaffel i Historisk ordbok

Dalin (1850)

Sådant redskap, af silfver eller jern, med två, tre eller fyra klor, begagnadt vid spisning elelr vid tillagning af i matematiken Bruka knif och gaffel Taga något på gaffelneutrum Äta något med gaffel (utan knif). - Har sammansättningarna Silfver-, Kött-, Förläggargaffel med flera

Syn: Treudd
Så beskaffad stake af trä att dermed stödja under träd eller annt.

Ex: c) Så beskaffadt stöd för tunga gevär, då man skjuter.

Syn: Treudd
Så beskaffad ställning, att deremot stödja gevär vid en högakt.

Syn: Treudd
Stort redskap med två eller tre uddar och långt skaft, som brikas vid åkerbruk, jagt och fiske.

Ex: Kallas då äfven ofta Tjuga. Har sammansättningarna Högaffel, Dynggaffel (vanligare Dynggrep), Trägaffel.

Syn: Treudd
Benänming på åtskilliga verktyg, mer eller mindre liknande en gaffel och begagnade af handtverkare, eller på gaffelformiga delar af vissa maskiner.

Syn: Treudd
skepp.
Stång, som med sin tjockare, gaffelformiga ända griper om öfradelen af en mast och tjenar till att utsträcka öfra liket af ettgaffelsegel och det undra af ett ghaffeltoppsegel. h)

Syn: Gaffeltistel, Treudd
Syn: Stämgaffel, Treudd

history_edu

Substantiv
gaffel, Var rer. 1538 (furcilla) = danska, från medellågtyska gaffel(e), motsvarande fornhögtyska gabala (nyhögtyska gabel), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) geafl; egentligen om hötjugor och den/det, sedan överflyttat till bordgaffeln vid dess uppträdande i Tyskland under den senare medeltiden. Enl. somliga från kelt.: iriska gabul, tvåkluven gren, gaffel, varifrån latin gabalus, galge (se avbildningen hos Sperber WuS 6: 42), av en indoeuropeiska rot ghabh, variant till ghab i gap. — Jfr dock Th. Braune ZfromPh. 36: 80, som i fornhögtyska gabala och medellågtyska gaffel(e) ser inhemska urgermanska avledningar av resp. (mist-)gab och feng. gaffe, engelska dialekt gaff, hake, gaffel. — Jfr även gavel och gaffla.

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

NEO Uttryckslexikon

ha ngn/ngt på gaffeln
vara i stånd att (inom kort) skaffa sig kontroll över (eller besegra) ngn/ngt — ofta vid tävling e. d.

Se vår korsordssida för gaffel