Synonymer till nocke

nock, nocke, ändan av en rå eller gaffel, till exempel Rosenfeldt 1698; även: liten hake för garnet på en spinnrocksrulle, Messenius 1612: teen medh nock; jämför: 1547: ryenock, nock till vävnad av ryor, Schroderus 1637: nock, 'tooff, filamentum' (= svenska dialekt, varom nedan); översta delen av taket, till exempel 1791 och ännu i bygdemålsfärgat språk; jämför dessutom i äldre nysvenska till exempel Bib. 1541: nocka, tapp, tränagel; Sigfridi 1619: dunenåcka, tofs, tapp; 1748 i betydelse 'noppa'; med motsvarigheter för dessa betydelse i nyare svenska dialekter, jämför även östsvenska dialekt nokka, framstäven på en båt = nisl. hnokki, norska nokke, hake på spinnrocksrullen, danska nok(ke) det samma som i nysvenska (dock icke om inskärningen i timmer utan om den därav bildade tappen), motsvarande mholl. nocke, toppen av en byggnad, han(d)-bjälke, lågtyska nok(ke), spetsen av något, till exempel av en rå (rånock), möjl. också angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hnokk, hake eller dyl. Grundbetyd. är sannol. 'hake, böjning'; besläktade med fornisländska hnúka, böja ihop sig, kröka sig, och fornisländska hnykill, knut, svulst (se nöckla). Betyd. 'tofs, ulltott och så vidare' (i äldre nysvenska) är sekundär, egentligen, såsom enl. Hyltén-Cavallius Vär. och vird. och Rietz i Smål.: så mycket garn som spinnes på en gång, innan tråden flyttas på en annan nocke; möjl. också inverkan från docka, noppa. Sålunda ej, såsom Saxén antager Sv. lm. XI. 3: 181, lån från finska nukka det samma: förhållandet är i stället omvänt. Hit hör för övrigt också växtn. nocka, Filago, luddört, harfot (E. Fries med flera); jämför med avs. på betydelse-utvecklingen växtn. noppa, likaledes om ludna örter. — I betydelse 'hake' förekommer i norska även nakke, liksom enl. J. Stolt (1820-till) nacke i hans hemort brukades om hak i timmer (jämte nock). Nock(e) och nacke ha också av vissa forskare etymologiskt sammanställts; väl utan skäl. Jfr även Falk-Torp södra 769, Torp Etym. ordb. södra 460 och litteraturen hos Falk-Torp södra 1522. — Betyd. 'rånock' är säkert lånad från lågtyska — Jfr följ., nucka och nöckla. — Vara på nocken, vara litet rusig, G. F. Dahlgren 1841 och så vidare, kunde tänkas härröra från 'rånock': balansera på yttersta kanten (av nyktert tillstånd) el dyl.; i så fall från sjömansspr. såsom i ha fått sin hyra, kapten och den/det Häremot talar dock dialekt ha litet i eller på nocken och den/det, som visserligen kunde vara analogiska ombildningar efter till exempel ha litet i kroppen och dyl.; men å andra sidan knappast kunna skiljas från uttr. få på nocken, O. v. Dalin: på nockan, varför väl här snarast en skämtsam beteckning för 'huvud' föreligger, utgående från den av 'topp eller spets på byggnad'.

Se även: nocka 1