Synonymer till vårta

vårta, = yngre fornsvenska P. Månsson södra 639 (wårtor), fornsvenska varta = fornisländska varta, danska vorte, fornsaxiska warta, fornhögtyska warza (nyhögtyska warze), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wearte (engelska wort); besläktade med npers. bālū (av u̯arda-; enl. P. Horn), till en indoeuropeiska rot u̯erd, höja sig och den/det, växl. med u̯ers i latin verrūca (av *versūca), vårta, sanskrit varṣman-, höjd, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wearr, hård hud; vartill även de under verna anförda orden. Jfr Bugge Bezz. B. 3: 112 f., Walde södra 823 (med litter.) och under värre. Med avs. på rotutvidgningen med indoeuropeiska d jämför till exempel under stjärt. — Vårta av vārta av vărta liksom årta av ārta av ărta. I vissa svenska dialekt utan förlängning framför rt; jämför att varta i en del äldre ordb. är normalform (Serenius, Lind) eller växelform (Sahlstedt, Weste). — En gammal väsentl. västnordisk sammans. är vrml. gervarta, bröstvårta (Jösse hd, alltså gränslandskapet till Norge; ännu brukligt?) = fornsvenska genvarta (felskrivning), fno., norska geirvarta, till fornisländska geirr och så vidare, spjut (se garfågel, gissel och navare).