Utforska synonymer och betydelser för stilla

Betydelse:

lugn, tyst

— "en stilla afton"

— "hon bad en stilla bön att allt skulle gå bra"

Betydelse:

utan rörelse

— "fabriken stod helt stilla under strejken"

— "barnen kan inte sitta still en hel timme"

stilla adjektiv

Stilla i betydelsen utan rörelse eller förändring; något som ligger fast, står stilla eller inte längre utvecklas.

orörlig, stillastående

Används om något som inte rör sig, står stilla eller befinner sig i ett fastlåst tillstånd.

lugn, fridfull

Avser ett stilla sinnelag, en rofylld stämning eller ett milt och behärskat sätt.

tyst, dämpad

Används om ljud, tal eller uttryck som är svagt, lågmält eller nästan ljudlöst.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för stilla.

stilla adjektiv

Något som står stilla och inte rör sig eller utvecklas; kan syfta på ett föremål, en process eller en situation som är fastlåst eller upphört att förändras.

fysiskt orörlig, fast

Används om något som faktiskt inte rör sig alls, eller som är fast placerat och därför uppfattas som stilla.

långsam, energilös

Används bildligt om något som saknar livfullhet, intensitet eller driv; ofta om rörelse, aktivitet, tempo eller sinnesstämning.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för stilla.

stilla

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för stilla.

stilla

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för stilla.

stilla

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för stilla.

stilla

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för stilla.

stilla

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för stilla.

stilla

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för stilla.

stilla

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för stilla.

stilla (sl.)

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för stilla.

auto_stories

Stilla i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Ex: Stilla blodet. (Fig.) Stilla värken. Stilla ett uppror. Stilla sitt sinne. Stilla ens vrede. Stilla törst, hunger, dricka, äta, tills man blir otörstig,mätt. Stilla ett barn, gifva det bröstet. Stilla bokskap, gifa den foder. Stilla úpp kreatur, göda dem. Stilla úpp foder, förbruka foder till boskaps stillning. Stormen stillar sig. Hans vrede stillade sig. Stilla medel.

  • Som ej rörer sig, ej väsnas, ej bråkar. Vara, hålal sigs. Hålla någon substantiv Var substantiv, låt mig vara i fred.

  • På ett stilla sät, utan att röra sig.

    Ex: Sitta, ligga, stå stilla Hålla stilla, stanna.

  • Som ej uppröres af vinden.

    Ex: Stilla luft. Stilla vatten. Stilla väder. I stilla lugn. (Ordspr.) I stillaste vatten gå största fiskarne, en lugn yta döljer ofta de våldsammaste lidelser.

  • Fredligt, lugnt.

    Ex: Stilla gå sin verld fram. - Int. Ingen rörelse! intet buller, oväsende! tyst!

  • Fredlig, lugn, tyst.

    Ex: Den stilla landsbygden. En stilla tillflyktsort. En stilla karl. föra en stilla lefvnad. En stilla död. En stilla sorg.

history_edu

Historik & ursprung för Stilla

  • Adjektiv

    still, stilla, adjektiv och adv., fornsvenska stilla = danska stille, förr även stil; möjl. lån från eller åtm. påverkat av medellågtyska stille = fornsaxiska, fornhögtyska stilli (nyhögtyska still), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) stille (engelska still); av urgermanska *stellia- (eller möjl. *stellu-), med i-omljud av 'steln-, till roten stel, vara styv, stå fast, varom under stall och ställa. — Härtill avledning stilla, sbst, i vindstilla = danska vindstille, från nyhögtyska stille. - Stilla, inhemskt verb (dock möjl. påverkat av nyhögtyska), ipf. nu blottade (redan Bib. 1541 jämte stille), fornsvenska stilla (ipf. -le, -de; kvar ännu åtm. si. av 1600-till) = fornisländska, norska III konj., danska stille, nyhögtyska stillen, engelska still (ej i gotiska). Även i förb. stilla kreatur, boskap, fodra, till exempel Linné Sk. resa: 'Lantmannen (måste i Lundatrakten) . . stilla alla sina kreatur om wintern med halm, agnar och wippor' = norska; egentligen: lugna; i norska även stulla med med — Stillt väder och den/det, motsvarande i norska, är sannol. med Tamm Gr. södra 26 lånat från Hy. stillte, holl. stilte f., stillhet (= stiltje); kanske först använt som predikativ; e-et kan ha förlorats i ställning före vokal i uttr. som stilll(e) i luften eller ett holl. stilte'- öpzee och så vidare Ett stöd för denna mening erbjuder belägget: . . varierade wind med stilli 1712; motsvarande kult 1711 och så vidare för kulte (se kultje); jämför under kul.

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Stilla

NEO Uttryckslexikon

  • (hon hoppades) i sitt stilla sinne

    (hon hoppades) tyst för sig själv

  • stilla veckan

    veckan före påsk — dvs. fr. o. m. palmsöndag t. o. m. påskafton (påskveckan)

format_list_bulleted Exempelmeningar

  • Skogen och ensamheten stillade min oro.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för stilla

Korsordslösningar för stilla