Utforska synonymer och betydelser för ro

Betydelse:

lugn och stillhet

— "de promenerade i allsköns ro på stranden"

ro substantiv

Ett tillstånd av stillhet, avspänning och inre eller yttre lugn; frånvaro av oro, stress och störningar.

Lugn och stillhet

Används om ett allmänt tillstånd av ro, vila eller frid, både i sinnet och i omgivningen.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för ro.

ro substantiv (åld.)

Ålderdomligt substantiv för bakre delen av kroppen, särskilt människans eller djurets bakdel; används även i äldre eller dialektal stil om höftparti eller stuss.

höft, sida av kroppen

Avser ro som kroppens sidodel i höjd med höften, ofta i äldre språkbruk med nära koppling till kroppens bakre/övre höftparti.

bakdel, stuss

Avser den bakre kroppsdelen, särskilt skinkan eller bakdelen; den tydligaste och mest konkreta betydelsen av ordet i äldre bruk.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för ro.

ro verb

Att driva en båt framåt genom att använda åror. Används om själva rörelsen eller färden där man ror, ofta i sjö- eller båtsammanhang.

Allmänt båtförande med åror

Neutrala och allmänna ord för att föra en båt framåt med åror eller liknande handdrift. Passar i de flesta sammanhang där man beskriver själva rodden.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för ro.

auto_stories

Ro i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Syn: Höft

  • Hvila, stillhet, lugn.

    Ex: Brukas både i kroppslig och andlig mening. Lemna, vara, ligga i ro han får aldrig var i ro Hvarken rast eller ro Han får ingen ro att sofva. Han har ingen ro fåt i natt. Bringa i ell. till ro, li sömn. Komma i ro, i sömn, i stillhet, i lugn. Lefva i ro, i fred och lugn. Sitta i ro, lefva trygg för behofvet och sild ifrån loifvets besvär, mödor och bråk. Sätta sig i ro, dragas sig ifrån affärer, göromål, för att lefva i lugn.Sätta sig i ro på landet, bosätta sig på landet, då man drafger sig ifrån affärer och göromål.

  • Sätta båt eller fartyg i rörelse framåt medelst dragning påvid sidorna fästade åror. ro af alla krafter.

    Ex: Ro en båt. Fartyg, som ros. Ro bórt. Ro fast, fastna med båt eller fartyg under rodd. Ro úpp: (neutralt) ro uppföre, uppåt; (aktivt) uppnå genomrodd. Ro på´, ro fortare; ro dugtigt. (Fam.) Ro hit med, bär hit, för hit, t. ex.: ro hit med båten. ,Roút med, se Punga út.

  • Nöje. Finna, ha sin ro i något. Hans enda ro är att läsa. För ro skull, för nöje skull, för tidsfördrif för att roa, på skämt, till exempel: Göra något för ro skull; spela för ro skull, ej för vinst; säga något för ro skull, ej på allvar, blott på narr, utan mening. För ro skull, säges även ironiskt i samma mening som för intet, förgäfves, till exempel: Han ar arbetat för ro skull, har intet för sitt arbete för ro

history_edu

Historik & ursprung för Ro

  • Substantiv

    1. ro, höft, till exempel Gyllenius 1652: roon (best. f.). Enl. Noreen V. språk 3: 90 väl samma ord som norska f., ringformig omslutning, holk, av urnord. *wra(n)hō-, varav wrō- med ljudlagsenligt bortfall av w före r + ō även i östnord. språk, medan till exempel i genit. w kvarstår före ā, från vilka kasus vrå utgår; egentligen: böjning, krökning; se för övrigt vrå och vränga. Med avs. på betydelse-utvecklingen jämför i så fall under höft och i fråga om växlingen ro och vrå: rota och äldre danska vraade samt svenska dialekt ōn och svenska vån. Då emellertid ordet i dess svenska betydelse står isolerat, kunde man med Falk-Torp södra 937 snarare tänka sig, att ordet vore en nybildning till det som pluralis uppfattade svenska dialekt rör, ljumske (jämför fornisländska hrǿrar f. pluralis, danska dialekt røre; ävensom svenska dialekt, fornsvenska rös och norska røyr, varjämte svenska dialekt res = norska reis; en i formellt och etymologiskt avs. dunkel grupp). Men häremot talar i sin tur den bestämda betydelse-skillnaden.

  • Substantiv

    2. ro, vila, fornsvenska = fornisländska , danska ro, medellågtyska rôwe, rouwe, fornhögtyska ruowa (nyhögtyska ruhe), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) rów, av urgermanska *rōwō-, jämte *rǣwō- i medellågtyska râwe, fornhögtyska râwa; jämför grekiska erōḗ, upphörande, vila (av *erōu̯ā). — Härtill: verb roa (sig), till ro i den i äldre svenska och äldre danska uppträdande sekundära betydelse av 'nöje, tidsfördriv' (egentligen: under vilan), äldre nysvenska ro(a) sig, vila sig, ännu till exempel Swedberg, i äldre nysvenska (ofta) och i vissa dialekt roga sig (jämför till ljudutvecklingen under mogen, trogen), fornsvenska rōa(s), ha ro; jämför moja sig. — Rolig, i äldre (n)svenska 'lugn', ännu hos Stagnelius, fornsvenska rōliker, lugn, danska rolig det samma — De många gård- och villanamnen på -ro, till exempel Sofiero, Annero och så vidare, med motsvar. i Danmark, äro efterbildningar av nyhögtyska -ruhe i till exempel Karlsruhe. Se Sahlgren Vad skall villan heta? södra 9. — Gotiskan, där motsvarande ord ej är uppvisat, har i stället rimis n., besläktade med grekiska ēréma, lugn, vila, sanskrit ramatē, vilar och den/det, litauiska rìmti, vara lugn, och så vidare

  • Verb

    3. ro, verb, fornsvenska , rōa = fornisländska róa (ipf. rera), danska ro, medellågtyska rôjen, medelhögtyska rüejen, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) rówan (engelska row), av indoeuropeiska roten ere i latin rēmus, åra, grekiska erétēs, roddare, sanskrit aritram, roder, och så vidare Jfr rodd, roder. — Med avs. på -w- i angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) rówan jämför angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) grówan (= gro), blówan, blomstra (jämför blomma) med flera

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Ro

NEO Uttryckslexikon

  • för ro(s) skull

    för nöjes skull

  • ro (ngt) i land

    lyckas fullborda (ngt)

  • ro hit med (saltet)!

    skicka hit (saltet) kvickt!

  • ro i land (med ngt)

    lyckas fullborda (ngt)

  • ro upp sig

    förbättra sitt läge genom egna ansträngningar

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för ro

Korsordslösningar för ro