Synonymer till vricka

vricka, ipf. vrekte Petreius 1615; vrecka, om båt, Linné 1747 = norska (v)rikka, danska vrikke, lågtyska wricken; besläktade med lågtyska wriggen, vackla, jämför norska vrigla, vricka, intensiv- eller iterativbildningar till urgermanska *wriᵹ- i till exempel angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wrígian, sträva fram (engelska wry, vrida) = indoeuropeiska roten u̯rik̑, vrida, vartill bland av också medellågtyska wrich, förvriden, förryckt (med samma betydelse-utveckling som i svenska vriden), ävensom kroppsdelsbeteckningarna fornhögtyska riho, knäskål, vad (nyhögtyska reihen, vrist), mholl. wrighe, vrist (med samma betydelse-utveckling som i det närmare eller fjärmare besläktade vrist), samt vidare, av indoeuropeiska *u̯roik̑o-, grekiska roikós, krokig, litauiska ráiszas, lam, meng wráh, vriden, halsstarrig, smål. dialekt vrå, ogin, knarrig, fornsvenska *vrār i runsvenska Vrāe (som dopnamn, egentligen tillnamn; likaledes från Smål.; se v. Friesen Medd. fr. N. Smål. fornm.-fören. 1922 södra 41 f.), jämför av samma avljudsform *u̯roik̑- fornisländska rxǽn, knut (av urgermanska *wraihsni-) med flera ord (varom bland av Lidén Göteb. högsk. årsskr. 1899, 4: 5 f., 12 f.); med avs. på betydelse-utvecklingen av svenska dialekt vrå se ovan. Vricka är dock ej, såsom Lidén antager, ett denominativum till ett urgermanska *wrikka- (= medelhögtyska ric, band och så vidare = grekiska riknós, böjd), utan ett intensivum av samma slag som bocka, locka, rucka, vicka och så vidare — Parallellrot: urindoeuropeiska u̯rig i gotiska wraiqs, krokig, vriden = svenska dialekt vrēk, egensinnig person, som kunna direkt motsvara grekiska raibós, krokig, vriden (av indoeuropeiska *u̯raigᵘ̯- eller *u̯raig̑ + u̯-). En annan parallellrot se vrida. Jfr även under vrensk.