Utforska synonymer och betydelser för stuka

Substantiv

Betydelse:

hög av skördade rotfrukter avsedd för frostfri vinterförvaring
Verb

Betydelse:

skada led i fot eller hand genom kraftig vridning varvid leden svullnar

Betydelse:

deformera något (t.ex. hatt) genom att platta till
1

Skada en led eller kroppsdel genom att den böjs eller belastas på ett olämpligt sätt.

Led- och mjukdelsskada

Används främst om en fot eller annan led som skadas genom en häftig vridning eller sträckning.

2

Förändra formen på något genom att trycka ihop, platta till eller böja det.

Forma om eller sammanfoga

Används om att pressa eller böja ett föremål så att det ändrar form, eller om att sammanfoga material genom nitning.

3

Få någon att känna sig underlägsen eller tvinga någon till lydnad.

Trycka ner eller tillrättavisa

Används om att kuva, tukta eller tillrättavisa någon, ibland genom en skarp eller förödmjukande reaktion.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för stuka.

auto_stories

Stuka i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Samamntycka jern på längden, för at gifva det tillöning itjockleken. -

history_edu

Historik & ursprung för Stuka

  • E

    [stuka, svenska dialekt, stapel, källarhåls, se föreg.]

    Se även: stuka 1

  • E

    stuka, Triewald 1740 som bergv.-term i betydelse 'förkorta (en rödglödgad järnstång)', 1846: 'i öfverlägsen och stukande ton', Nyblom 1864: 'såsom det på Up-salaspråket heter, »stuka hattar»', i dialekt även: hamra, klappa kläder, stampa (om sjögång) = norska stuka, stuka, vricka (en led), danska stiwe (äldre danska stuge) i den senare betydelse; från Hy. stuken, stöta, uppstapla, av fornsaxiska, ifrån k. stukan, stöta, såra = nyhögtyska slauchen, stuka, uppstapla, verstau-chen, vricka (en led), till den urgermanska roten stuk, vara styv, stå upprätt och den/det, även i svenska dialekt stuka, (liten) sädesstack, vedstapel, torvstack = sydjutl. dialekt stuke, från medellågtyska stuke, torvstack (med med) = nyhögtyska dialekt stauche det samma; med avljndsformen norska slanka, stöta (se för övrigt s tok och stöka); rotbesl. med stock (se närmare den/det och). Hit hör väl också götal. dialekt stuka, källarhåls (till exempel 1743 från Växiö domk. ark., 1895 i ett protokoll från Ökna sn Smal.) = fornisländska stuka, utbyggnad å kyrka och den/det, ävensom fornisländska stuka, vid ärm = medellågtyska stuke, fornhögtyska stuhha (nyhögtyska stauche); egentligen: något upp- eller utstående.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för stuka

Korsordslösningar för stuka