Synonymer till stuka

substantiv, verb

Utforska synonymer och betydelser för stuka

Substantiv

hög av skördade rotfrukter avsedd för frostfri vinterförvaring

Verb

skada led i fot eller hand genom kraftig vridning varvid leden svullnar

deformera något (t.ex. hatt) genom att platta till

förödmjuka eller slå ned någon genom att besegra, snäsa av e.d.

Vi har inga motsatsord för stuka.

auto_stories

Stuka i Historisk ordbok

Dalin (1850)

history_edu

E
[stuka, svenska dialekt, stapel, källarhåls, se föreg.]

Se även: stuka 1
E
stuka, Triewald 1740 som bergv.-term i betydelse 'förkorta (en rödglödgad järnstång)', 1846: 'i öfverlägsen och stukande ton', Nyblom 1864: 'såsom det på Up-salaspråket heter, »stuka hattar»', i dialekt även: hamra, klappa kläder, stampa (om sjögång) = norska stuka, stuka, vricka (en led), danska stiwe (äldre danska stuge) i den senare betydelse; från Hy. stuken, stöta, uppstapla, av fornsaxiska, ifrån k. stukan, stöta, såra = nyhögtyska slauchen, stuka, uppstapla, verstau-chen, vricka (en led), till den urgermanska roten stuk, vara styv, stå upprätt och den/det, även i svenska dialekt stuka, (liten) sädesstack, vedstapel, torvstack = sydjutl. dialekt stuke, från medellågtyska stuke, torvstack (med med) = nyhögtyska dialekt stauche det samma; med avljndsformen norska slanka, stöta (se för övrigt s tok och stöka); rotbesl. med stock (se närmare den/det och). Hit hör väl också götal. dialekt stuka, källarhåls (till exempel 1743 från Växiö domk. ark., 1895 i ett protokoll från Ökna sn Smal.) = fornisländska stuka, utbyggnad å kyrka och den/det, ävensom fornisländska stuka, vid ärm = medellågtyska stuke, fornhögtyska stuhha (nyhögtyska stauche); egentligen: något upp- eller utstående.

Källa: Hellquists (1922)

Se vår korsordssida för stuka